Det liknar egentligen inte keramik, snarare som att föremålen huggits i sten och där stenarnas mönster framträder. Och inget föremål är det andra likt, allt är unikt.
- Det går inte att göra en servis i raku och det är just det som är lockelsen, att föremålen alltid blir olika. Jag gillar också det fysiska arbetet med rakun. Det är mera krävande än den vanliga keramiken, säger Anette Berglund, Åkersberga.
Hon började som bildkonstnär i tidigt 1980-tal, gick bland annat Konstskolan i Sunderbyn, men för tio år sedan väcktes intresset för keramik. De tio senaste åren har hon på heltid ägnat sig åt keramiken och då främst rakun. Det har inneburit studieresa till Japan för att på plats studera rakutekniken.
- Men den västerländska rakun som kom till på 1960-talet i USA och England är annorlunda och det är den jag arbetar med.
Anette Berglund beskriver hur hon först bränner lergodset i en elektrisk ugn. Det kallas skröjbränning. Därefter eldas en vedugn på för glasyrbränningen. Från vedugnen lyfts sedan godset över i en plåttunna med kutterspån eller sågspån.
- Nu kan man styra syretillförseln och påverka resultatet men det går aldrig att helt styra förloppet så därför blir föremålen aldrig lika.
De vackraste i Anette Berglunds utställning är gjorda i det som kallas naken raku. Då läggs ett lager av ett ämne som kallas engobe och som förhindrar glasyren att smälta fast på godset. I stället bubblar den upp eller spricker.
- När godset sedan lyfts över i tunnan med spån, brinner spånet och svärtar godsets nakna ytor. Det blir mönster av krackeleringar eller prickar. När godset sedan kyls ner spricker alla glasyr och ramlar av och föremålet blir naket, säger Anette Berglund.
Och det nakna är vackert i denna keramiska form där den vita leran står för det ljusa och sotet för det mörka. Men ibland finns också nyanser av färger.
- Här är det koppar som framträder, säger Anette Berglund om locket på en skål som fått ett inslag av denna metalls kulör.
Rakun är inte lika brukstålig som annan keramik. Den är sprödare och kan också ta färg av vätskor.
- I rakuskålar ska man helst ha torra varor och inte vätskor, säger Anette Berglund.