Luleå var en liten stad i inledningen av detta decennium, bara 10 545 invånare, och nästan alla bodde på den inre delen av stadshalvön. Många av dem begav sig ner till Norra hamn en dag i juni månad 1928. Där hade två flygplan landat på vattnet, två savoyflygplan, för tankning inför fortsatt färd.
En världshändelse gav plötsligt ett litet avtryck i denna lilla residensstaden. Flygplanen ingick i en undsättningsexpedition för att rädda överlevande deltagare i Umberto Nobiles havererade luftskeppsexpedition till Nordpolen. Luleåfotografen Gustav Holmström var på plats och hans bilder visar den stora folksamlingen längs kajen och det märkliga flygplanen som ligger i vattnet. De har två motorer placerade i rad över flygplanskroppen och med propellrar båda fram och bak. En annan bild visar piloten major Maddalena i samspråk med journalister och militärer.
Umberto Nobile var en världskändis, en italiensk ingenjör och militär som med sitt eget konstruerade luftskepp år 1926 flög från Svalbard över Nordpolen till Alaska. Ombord fanns en annan världskändis, den norske polarfararen Roald Amundsen liksom den svenske meteorologen Finn Malmgren.
1928 skulle Nobile göra om det med ett liknande luftskepp. Han tog sig över polen, men havererade i en storm nordost om Spetsbergen. Nobile och några andra expeditionsdeltagare kastades ur luftskeppet, men räddades av ett svenskt flygplan. Åtta andra räddades av en rysk isbrytare medan övriga omkom, däribland svensken Finn Malmgren. Roald Amundsen flög själv från Tromsö för att undsätta Nobile, men försvann.
Så det var ett stänk av polarforskardramatik som nådde Luleå denna junidag med de märkliga flygplanen och deras besättning, piloterna Maddalena och Penzo. Och bläddrar vi vidare så finns där också det svenska Junker-flygplan från Aerotransport som också ingick i räddningsexpeditionen. På bilden tankas det i Södra hamn och det är den 15 juni 1928. Detta flygplan blev känt i flygkretsar då det senare flög Tromsö-Spetsbergen på 6 timmar och 10 minuter. Det var första gången ett flygplan gjort en överflygning av Norra Ishavet utan mellanlandning.
Men så finns där också vardagen i Luleå, utan inslag av världsdramatik. En bild visar Smedjegatan, uppförsbacken mellan kvarteren Hunden och Strutsen. På bilden går en herre i överrock och plommonstop med bestämda, långa steg i snömodden. Det är konsul Frans Albert Pettersson på väg till sitt grossistföretag N O Lundström & Co i kvarteret Uttern. Han tar ingen notis om de tre fåren mitt på gatan. De tillhör vaktkonstapeln vid länsfängelset, Karl Oskar Granath.
Det brukar sägas att en bild säger mera än tusen ord, men med några få fakta om det som finns avbildat växer bilden. Och vi får också veta att där till vänster finns ett trähus som senare gav plats för Fritz Olssons affärsfastighet, som i vår tid fått ge plats för ännu ett nybygge. Kramade någon detta trähus när det skulle rivas för det nya?
Det är inte bara en bok med över 170 bilder som stadsarkivet åstadkommit. Ett 50-tal av bilderna finns nu också utställda i stadshuset. För stadsarkivarien Thomas E:son Åkerlund blev det också återupptäckt av gamla släktingar när bilderna togs fram och granskades.
- Det här är farfars far Erik Anton Eriksson som jag själv aldrig fick träffa. Han jobbade som malmarbetare på Svartön. Det var en krutgubbe som cyklade till Älvsbyn 80 år gammal, säger Thomas E:son Åkerlund om gruppbilden från Svartön.
Och även för lulebor som inte återfinner gamla släktingar är bilderna värda boken och utställningen. Gå på upptäcksfärd 90 år tillbaka i tiden.