"Död år teatern!" skanderar publiken när föreställningen närmar sig slutet. Men det gör den på skådespelarnas uppmaning, för de har överlåtit rollen som teaterns undergrävare i Allianssverige till verklighetens folk där ute i salongen.
Det här är en föreställning som ingen annan, långt innan publiken uppmanas ge hals, och det är roligt att det är fem teaterstudenter som tar ut svängarna. Det finns hopp om framtiden även när det spelas musikalen Grabben i graven bredvid i salongen intill. Så kostar också de fem unga på sig en elakhet mot grannpjäsen, lånar det där skämtet om kvinnors och ekorrars gemensamma intresse för blanka ollon.
De har skrivit själva och pjäsen får formen av en nummerrevy där de håller upp en spegel mot samtiden, en skrattspegel som låter maktens män och kvinnor, arbetsmarknadens charlataner och må väl-are framstå i all sin absurda verklighet.
Allt ställs på ända redan i inledningen. Här ska interageras. Publiken plockas av platsbiljetterna, drivs upp på den polisavspärrade scenen och sedan ut i en salong som indelats i färgmärkta kategorier. Nu är vi sorterade.
Sedan står de där, inte en Herman Lindqvist utan fem, och de drar ut på äventyr i sina lindqvistska frisyrer. Nu blir det inte så mycket Herman Lindqvist i detta äventyr, mera arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, utrikesminister Carl Bildt och arbetsmarknadscoacher. Och så Fas 3-arbetare i meningslös sysselsättning med att montera upp och montera ner en björk.
Bitskast är Linn Bjørnvik Grøder som med ett stort hjärta på bröstet är Fas 3:arnas coach. Så gör Anna Brixter entré som arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och sätter pricken över i:et som jollrande statsråd.
Ironin är skarp över starta eget-uppmaningar och entreprenörskap. Varför betala skatt om man i stället kan ta skatten själv, gör som riskkapitalisterna i vårdbranschen. Ju sämre vård desto högre vinst!
De fem slår åt alla håll men mest vänsterkrokar. När publiken får interagera som kör, sjungandes Wagner och dirigerad av en kvinna, pågår samtidigt homosexuella övningar i bakgrunden.
Dessa unga löften vågar och ger hopp om en ny teaters framtid även när de krossat dagens. Avgångsklassen från Teaterhögskolan valde att skriva själv och det känns rätt. Att det sedan blev några svackor får skyllas på Herman Lindqvist denna annars ovanligt underhållande lördagskväll.