Systrarna Andersson från Kiruna står både för hårt och mjukt. Agneta arbetar med glas och lillasyster Victoria med broderi.
- Vi är ganska få och ligger statusmässigt långt ner i konsthierarkin, säger Victoria Andersson om broderiet.
Hon är heltidskonstnär och har sin ateljé på Kronan i Luleå. På Galleri Lindberg ställer hon ut tre stora broderier i sparsamma färger från naturen och den årstid som är snålast med färg.
- Det är snöhögar och jag har inspirerats av våren, säger hon om de tre verken som fått namn efter en bekant examenspsalm.
Där hänger Den blomstertid nu kommer, därefter Nu nalkas ljuva sommar och så Med lust och fägring stor. Besökaren som kommer in regnruskig av hösten ute på gatan möts av skira verk som väcker hopp. De stora, vita snöhögarna har kryddats med de stänk av smuts som solen tinar fram.
Victoria Andersson, 40 år, gick 1997-2003 Nordiska konstskolan i Karleby, Finland och därefter högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Hon beskriver hur hon utgår från en textil tradition och skapar berättelser. Det blir ibland små broderier, men de som nu ställs ut är stora. Förutom textil arbetar hon också med skulptur och video/animation.
Storasyster Agneta Andersson, 53 år, arbetar med hårdare varor, glas och med inslag av metall.
- Jag gick en glasskola i Seattle i USA. När jag flyttade tillbaka till Kiruna skaffade jag en glasugn och det här har jag gjort med glasugnen, säger hon om de 20 verken.
Det som först möter besökaren är en installation i glas och metall som går under namnet Pyr. Det är glas i olika skikt och färger som påminner om något flytande, liknar nästan pölar.
Hon berättar om vilka möjligheter glaset ger. Hon blåser inte glaset utan utgår från färdigt glas som hon sammanfogar eller gjuter i sand. Ibland blästrar hon glasytan för att få en mera diffus yta.
- Det är också möjligt att screentrycka på glas, förklarar hon.
Om det är få som arbetar med konstbroderi, så blir glaskonstnärerna allt fler.
- Det är svårt att leva på konstglaset. Det får bli lite brödjobb också, säger Agneta Andersson.
Hon fick år 1999 NSD:s kulturpris med motiveringen: "Hon blandar och ger av olika tekniker och håller dessutom en skönjbar linje till traditionen".