Chocken efter dåden i Norge dröjer sig kvar, liksom känslan av att det ofattbara inträffat. Vad Anders Behring Breivik gjort sig skyldig till är skrämmande utstuderat - systematiskt och bestialiskt.
Att han använt expanderande ammunition, som ska göra så stor skada som möjligt, tyder på en överlagd ondska som är svår att förstå. Hur kan en människa begå en sådan handling?
Efter vad som framkommit har dåden dessutom planerats under nio års tid.
- Det tragiska är att det inte har upptäckts. Att ingen märkt att någonting är fel.
Det säger Anita Gärling, docent i psykologi och lektor vid institutionen ekonomi, teknik och samhälle på Luleå tekniska universitet. Hon är utbildningsledare för Master säkerhet, en utbildning inom säkerhetsledning som fokuserar på bland annat avvikande beteende, fanatism och terrorism. Människan och hennes agerande är i blickpunkten.
Och NSD Kultur möter henne för att få perspektiv attackerna i Norge.
- Min huvudtes är att ingen människa föds ond, säger Anita Gärling och menar att omgivningen måste ha påverkat Anders Behring Breivik.
- Jag vet egentligen för lite om hans bakgrund. Men det förefaller som att han är välutbildad. Och ensam.
Denna ensamhet tolkar hon delvis som en effekt av det moderna samhället. Den sociala kontrollen som fanns förr är avvecklad. Vi känner inte grannen i trappuppgången.
- Sedan har vi överlåtit all säkerhet till Storebror, säger hon.
Så ett av skälen till att det kunde hända skulle alltså ha att göra med det individualiserade samhället, som gjort det möjligt för honom att förbereda dåden utan att någon utomstående har reagerat.
Därtill behövs förmodligen ett psykopatiskt sinnelag, där psykopaten gärna vill göra någonting stort, någonting som märks och lever kvar.
Men ingen kan förstås tränga in i Anders Behring Breiviks sinne och ge några exakta svar. Inte ens en docent i psykologi kan förklara hur en människa kan begå någonting så fruktansvärt, utom att det förmodligen i Anders Behring Breiviks värld kanske inte alls var några onda handlingar. Snarare tvärtom.
Han ser sig förmodligen inte bara ha rätten - utan även en skyldighet - att som i det här fallet "utrota de kommande socialdemokraterna, eftersom de förstört samhället".
Enligt hans egen uppfattning kan det alltså mycket väl vara så att han handlar ungefär som en människa som stoppar trafiken för att släppa fram en igelkott. Och eftersom han inte blivit hindrad i sina planer skulle det också, enligt gärningsmannen själv, kunna tolkas som att han är på rätt spår.
- Vi ser hans handlingar som en illvilja, men för Breivik kan det vara en god gärning.
Och att det skulle kunna ha sin grund i främlingsfientlighet förvånar inte Anita Gärling.
- Demokratin erkänner inte verkligheten och har misslyckats med integrationspolitiken.
Att angreppet denna gång kom från högerextremt håll är inte heller överraskande. Islamofobin i terrorsammanhang är statistiskt sett mycket överdriven. Exempelvis i länder som Sverige har det inhemska, politiska och kristna våldet - från både höger- och vänsterextremister - historiskt sett varit mycket mer omfattande. Islamistiskt våld är i klar minoritet.
Oavsett ursprung skapar terrorattackerna en otrygghet i samhället. När vi kommer för att intervjua Anita Gärling noterar vi att hon har kodlås till trappuppgången men ändå håller ytterdörren låst.
Och hon erkänner en viss otrygghet, att hon påverkas som alla andra, inte för att hon tror att någon terrorist ska storma in i lägenheten.
Men åter hänvisar hon till den otrygghet som individualiseringen lett till. Hon känner inte sina grannar och den sociala kontrollen är som sagt satt ur spel.
Sannolikheten för att drabbas av ett terrordåd är ändå försvinnande liten. Det är förstås ingen tröst för de som drabbats nu. Men om man inom flyget röntgar bagage och hindrar resenärerna från att ta med sig nagelsaxar av säkerhetsskäl, så ter det sig som en aning löjeväckande. Faktum är att inom flygtrafiken så har jordnötter skördat fler människoliv än terrorattacker. Bombningarna i Madrid motsvarar knappt två veckors trafikdöda i Spanien.
Men här verkar det som om uppsåtet bakom handlingarna överskuggar den egentliga faran. En terrorattack är mycket värre än en trafikolycka. I orsaken finns då ingen ont tanke eller illvilja.
Därmed verkar det som om själva avsikten präglar hur vi uppfattar risken att själva också drabbas. Terrorn smittar oss som en slags mental antrax.
- Det kan bli till en ond spiral också, tror Anita Gärling.
Att vi låser in oss. Och att rädslan leder till fler kontraproduktiva säkerhetsarrangemang, fler kodlås som faktiskt kan leda till att oron bara ökar. Logiken kan bli: Jaha, på den här arbetsplatsen måste man ha passerkort. Då måste det vara en farlig arbetsplats att vara på.
Så kan teknik som syftar till att öka tryggheten i stället leda till att skapa mer oro.
- I stället borde vi återgå till det kollektiva och göra det till någonting positivt att bry sig om varandra.
Men till syvende och sist är sanningen den att det inte går att förklara dessa onda terrorhandlingar. Det är en utopi.
- Det kommer alltid att hända sådana här saker, och det kommer att hända igen, säger Anita Gärling.