Och det är det minsann inte på konstgillets väggar i Enter galleria. Det är starka färger, ofta på stora dukar och de utstrålar energi som Tex Berg vill ska vandra över till betraktaren.
- Jag bygger upp mot en punkt då jag inte kan ladda mera för då rasar det. Det gäller att ligga precis på gränsen. Det är en del av spänningen livet, att befinna sig på eggen i tillvaron. Du ska se på tavlan på morgonen och du ska få in styrkan och energin, en kick som fyller dig med livslust och kraft.
Det är hans programförklaring för konsten, denne konstnär som också gjort sig känd som pedagog. Tex Berg visar oss runt bland de platta kraftpaketen han skapat de senaste tre-fyra åren och som han inte tidigare visat för norrbottningarna. Inspirationen har han hämtat från naturen och då främst fjällvärlden. Han gör ett par fjällvandringar varje år, även nu då han sedan ett år bor i Vissefjärda, Emmaboda kommun, där det småländska höglandet går över i det sydsvenska slättlandet.
Men staffliet, paletten och färgerna får inte följa med på fjällvandringen.
- Jag laddar så mycket kunskap jag kan kring ett område, försöker att inte tänka bildmässigt, bara uppleva. Varför ser stenarna ut som de gör, varför rinner vattnet så? Jag har en hårddisk häruppe som jag sopar in en massa i och som jag senare tar fram.
Så när Tex Berg återvänt från fjällvandringen ställer han sig i ateljén framför staffliet.
- Jag sätter fram en ren, vit duk. Sedan kommer det bara, automatiskt. Jag startar fritt och låter det hända. Då blir det förhoppningsvis friskt och spännande, som en nyupptäckt.
Att bygga upp bilden inom sig beskriver han mera som en "reproduktion", inte lika spännande.
- Jag har mina naturupplevelser i min kunskapsbank som inspirerar mig till expressiva bilder. Varför jag laddar med så mycket energi vet jag inte.
I flera av Tex Bergs målningar med motiv från naturen återkommer ett ljust mittfält.
- Det finns kraftfält kring denna öppning i mitten, kraftfälten står och vibrerar mot varandra, de tävlar och en balans har uppstått. Det här är Luoktatjåkko och där dalgången är den ljusa öppningen i mitten, säger han om en av målningarna.
Det var för ett år sedan som Tex Berg lämnade Norrbotten. Då 77 år gammal ville han och hustrun komma närmare barn och barnbarn. Nu har han en ateljé vid bostaden och stranden i Sidlandsmåla i stället för Jämtön.
Men rötterna gör sig påminda och en del av hans konstnärliga finns just i Boden, som när Tex Berg började ställa ut var Norrbottens konstcentrum.
- Jag kom för sent för Bodenskolan och jag stannade bara åtta år här. Men jag ordnade utställningar för konstgillet. Fick bland annat hit min kamrat från Konstfack, Bertil Vallien, som ställde ut keramik, glas och smide. Han lyckades sälja allt och fick skicka upp en låda till.
Boden gör sig påmint för Text Berg. Härom året fick han en idrottsmedalj från I 19 för att han vunnit mästerskap för regementets idrottsförening.
- Jag fick medaljen för boxning, men jag som aldrig tagit på mig ett par boxhandskar.
Avsändaren hade läst fel på B, för Tex Bergs idrottskarriär handlade om backhoppning. Under tiden på Konstfack i Stockholm tog han med sig de långa skidorna, för de rymdes inte i hyresrummet. Och han nådde långt som backhoppare, ingick i landslaget och vann två SM-guld i nordisk kombination för Djurgårdens IF 1954 och 1955.
- Jag får fortfarande brev från samlare som vill ha min autograf i retur. Tänk att det finns sådana samlare.