Den ståtliga granen står på Olle Uusitalos och Thomas Wandes mark. När den i slutet av 1960-talet undersöktes närmare hade den uppnått 400 årsringar och mätte 20,7 meter i höjd.
- Den kommer vi aldrig att fälla, säger Thomas Wande.
Men den är inte bara gammal och lång. Det är också möjligt att stiga in i granen, under det nedersta grenverket som sluter sig tätt, ända ner mot marken. Därunder är det ståhöjd också för högresta personer.
Så det är bara att stiga in i julgranen.
- Vi är olika berättare som turas om. Själv läste jag en saga som jag hittat på internet men som jag sedan gjorde om lite. Andra berättare har läst upp berättelser som de skrivit i festivalens berättarstuga. Då har det blivit dagsfärska berättelser, säger Märta Nylund.
Berättelser är temat för årets nattfestival och Märta Nylund läser sin berättelse utan manus.
- Berättandet är tradition som är viktig. När jag växte upp fanns det berättare som kom på besök och kunde hålla på i timmar med en berättelse. Inte hade de något manus och de kunde verkligen berätta.
Den muntliga folkliga berättarkonsten har haft svårt att överleva de nya mediernas intåg i hemmen. Vem ville höra en muntlig berättelse, om än så fantasieggande, när tv-apparaten kunde servera färdiga berättelser med bilder.
- Nu har också folk så långa arbetsdagar och när de kommer hem är det en massa vardagsgöra. Då finns det inte tid att öva berättandet.
Märta Nylund är en van berättare efter ett yrkesliv som lärare i bland annat Tärendö. Under åren blev det många berättelser för skolbarnen.
Hur lång kan en berättelse bli utan att lyssnarna tappar intresset?
- Det beror alldeles på lyssnarnas ålder och på berättelsen, hur den fängslar. Astrid Lindgrens berättelser har alltid varit mina favoriter.