Vanligt kranvatten blir till stor konst i Boden

Fredrik Wretman beskrivs ofta som en pionjär inom den svenska installationskonsten, och nästan alltid får man ordet "vatten" i tankarna när man hör hans namn nämnas.
Det är inte så konstigt.
För när han 1991 lade hela Borås museums nedervåning under vatten hajade den svenska konstvärlden till.
- Vatten. Ja, det var ju ett misstag redan från början, säger Wretman och skrattar.
- Men egentligen var det aldrig vattnet jag var intresserad av. Istället var det reflektionerna jag var ute efter. Hade man använt en stor spegel hade man aldrig fått samma effekt, för hur man än gör blir där alltid kanter som bryter ljuset. I vattnet får man däremot en helhet, och plötsligt ser rummet i själva verket ut som ett tomrum, säger han när NSD träffar honom i Havremagasinet i Boden.
Här står han och inspekterar källvarvåningen som försetts med någon slags svart dammduk som snart ska toppas med tio centimeter vatten. I mörkret kommer sedan en animation att projiceras över vattenytan.
- Det är lustigt, för vatten i sig är ju egentligen ganska vanligt. Vi människor består till 70 procent av vatten och jorden täcks av 75 procent vatten. Vi har det i kranarna hemma. Men sedan, när jag fyller ett museum med vatten så står folk där och utbrister: "Wow! Vatten! Så fantastiskt", säger han och skrattar igen.

Verket i Havremagasinets källare har han döpt kort och gott till GAS, och det syftar på de tilltänkta naturgasledningar som ska löpa nere i ett redan känsligt och skadat Östersjön. Men titeln är också det enda som avslöjar hans tankar - han föredrar att inte skriva betraktaren på näsan.
- Mina installationer vänder sig alltid till betraktaren och jag vill egentligen aldrig säga något om vad man ska tänka kring dem. Däremot hoppas jag att man börjar tänka - på något.
- Jag har svårt att klä verket i ord, men jag vill att det ska inge en slags meditativ, kontemplativ stämning. Jag har jobbat länge med teman kring meditation och det är ju ett sätt att komma i kontakt med sitt undermedvetna - precis som konst kan vara. Ibland dyker det upp ett verk bland många andra som plötssligt talar till en, fastän man inte riktigt vet varför.

Med sig har Fredrik Wretman den tyske ljudkonstnären Robert Henke - även känd i musikkretsar som Monolake -, som ska skapa en ljudinstallation i det mörklagda rummet. De har arbetata tillsammans med installationer flera gånger, helt enkelt för att de båda "tycker om att fylla hela rum. Jag med vatten och Robert med musik", säger Wretman och skrattar.
- Jag har med mig många olika idéer inför det här projektet - bland annat har jag funderat på ljud av gasflaskor som rullar över ett golv. Bara för att verket innehålere vatten behöver man inte använda ett så självklart ljud - istället kanske jag väljer något som kan tillföra än mer komplexitet tillv erket, säger Henke.
- Ibland vill jag sträcka ut det som redan finns där i form av det visuella och göra det större, men ibland vill jag kontrastera helt, förklarar Henke.