Inte utan sin dotter
När Harry återvänder till sitt hemland utan papper eller dokumentation är det ingen som tror att han verkligen är far till sitt barn. Harrys långa kamp för sin dotter är en sann historia, som efter lång tid äntligen blivit bok med hjälp av kirunabon Björn Olofsson.
Foto: Fotograf saknas!
För några år sedan kom han i kontakt med en man från ett nordiskt land, en man med ett mycket gripande livsöde. Han fick namnet "Harry" av Olofsson.
Harry emigrerade till Timor, där han gifte sig och fick en dotter. Men efter några år dog hans fru, nästan samtidigt som landet råkade i uppror. Av rädsla för sin egen och dottern Graces säkerhet bestämde sig Harry för att fly tillbaka till Norden.
Flytten skedde brådstörtat, Harry och Grace tvingades lämna allt de hade bakom sig. Därav fanns inga papper eller någon dokumentation på vem Grace var. Och ingen trodde på att Harry verkligen var fader till barnet. Så började en lång kamp mot byråkratins långsamma kvarnar.
- Historien grep mig. Hur han kämpade för sin dotter och hur hopplöst allt kändes, berättar Olofsson.
- Till slut togs Grace ifrån sin pappa, trots att han ordnade fram vittnen som kunde bekräfta att han verkligen var far till barnet. Det enda som verkade spela någon roll för myndigheterna var att det skulle finnas papper att tillgå. Men hur lätt är det att skaffa fram kopior på sådana från ett avlägset land som befinner sig i politiskt kaos?
Harry tvingades till slut ta till det som Olofsson försiktigt kallar "något oortodoxa metoder" för att få tillbaka sin dotter. I dag lever Harry och Grace äntligen tillsammans som vilken familj som helst.
- Det som tog hårdast på mig var hur det inte bara var myndigheternas byråkrati som inte fungerade. Utan att det inte fanns en enda människa på alla de här avdelningarna som tog sig tid att hjälpa, att ta ett litet, litet steg extra för en medmänniskas skull.
- Samtidigt fick jag också en inblick i varför det kan bli så här. Det är inte bara myndigheterna som sätter käppar i hjulet utan också vissa människor som utnyttjar systemet för sina egna syften.
Berättelsen om Harry och Grace var från början tänkt att bli film. Men när alla papper var undertecknade gick det tyska filmbolaget som intresserat sig i konkurs. Då bestämde sig Björn Olofsson helt enkelt för att ta saken i egna händer. Och eftersom en film är svår att producera utan finansiell uppbackning fick det bli ett enklare medium. Boken Harry och Grace - en faders kamp, kom ut i dagarna på förlaget Books on Demand. Där går också en del av intäkterna till Harry och Grace, som tack för att de berättat sin historia.
- Jag började min bana med att skriva prosa, det är där jag kommer ifrån. Fast jag har aldrig tidigare velat ge ut någon bok. Men jag kände helt enkelt att den här historien var tvungen att bli berättad, på något sätt. Och egentligen är ju både att skriva för film och i bok en sorts historieberättande, så det var inte så stor skillnad. Den största skillnaden är kanske det språkmässiga. I ett filmmanus måste det mesta vara ganska kargt och torftigt, medan man i en bok kan kosta på sig miljöbeskrivningar; doftande löv och sådant, säger Olofsson.
Harry och Grace har fått fingerade namn. Inte heller nämner Björn Olofsson de riktiga platserna där allt hänt.
- Jag har ändrat vissa saker för att skydda dem, och en del av historien är lite friserad för att fungera som bok. Det är inte en dokumentär utan en dramatisering, även om det mesta i boken faktiskt har hänt.
Själv har han fortfarande kontakt med Harry och Grace.
- Vi ska faktiskt träffas senare i år, berättar Olofsson.
På omslagsbilden till boken är det Björn Olofsson själv, tillsammans med sin dotter. De målar ett bord.
- Jag tyckte det var ett bra sätt att gestalta det som finns i boken, en far och en dotter. Och att jag använde mig själv gör att ingen behöver bli utpekad. Dessutom är Harry en glad gynnare, så det skulle mycket väl kunna vara han som satt där och lät sin dotter måla ner honom, säger Olofsson och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter