I tunnelbanan hittar vi det mänskliga

Ljuden är omisskännliga. Det rytmiska dunkandet, det metalliska gnisslandet och ljudmattan av svischanden som kommer och far skvallrar rätt snabbt om att Mind the Gap utspelar sig på en tunnelbanestation. Känslan förstärks av den anonyma bänken som står mitt på golvet, under flämtande lysrörsarmaturer.
Här sitter en kvinna och väntar.
Snart får hon sällskap av en man som kommer in och tar plats bredvid henne på bänken. När sedan ytterligare en kvinna kommer in gör den första kvinnan plats åt henne - ett tomrum som mannen genast erövrar på självsäkert och självklart manér. Det blir en snabb tankevurpa innan kvinnorna finner sig och flyttar bort mannen - för så beter man sig inte enligt samhällsnormen.
Och ändå gör folk det.

I tunnelbanans halvmörker utspelar sig sedan en rad små scener med de tre individerna. Ibland visar de små solon - introverta och eftertänksamma ibland, ångestfyllda och frustrerade andra gånger. Ofta betraktar de varandra - avvaktande.
Men scenerna blir mer och mer utåtriktade, de tre börjar söka kontakt med varandra. Och så utspelar sig ett litet trangeldrama, med kärlek, svartsjuka och bråk som ingerdienser. Kanske också försoning på slutet.

Mind the Gap är kanske en metafor för de avstånd som finns mellan människor som passerar varandra - till exempel på en tunnelbanestation. Snabbt växlar de vagnar och byter tåg, stryker tätt intill varandra och står ibland axel mot axel. Ändå finns det här glappet - det opersonliga, tomma stirrandet rakt ut i luften för att slippa kontakt. För att göra sig ointressant, osynlig och osårbar. Öka om så inte det fysiska avståndet så väl det mentala. Men skulle de här människorna väl börja interagera med varandra så finns det säkert många olika historier att berätta - och Patrik Häggströms är en av dessa.

Häggström har skalat bort allting från dessa tre människors varande. Som han skriver i programbladet så är det inte våra saker eller våra attribut som gör oss till människor - det är våra känslor, egenskaper och aktioner som gör det.
Fysiska ting kan trigga oss människor, men det går heller inte komma ifrån att grunden till allt handlar om mänskliga relationer. Om detta kan man berätta länge, länge.
Mind the Gap är en tankeväckande och intressant berättelse om sociala normer och samspel men också om hur våra personliga egenskaper, vårt humör, våra behov och vår förförståelse kan skapa oväntade händelser. Ibland får dansarna ge och ibland ta, och i grund och botten handlar det om det primala mänskliga.
Vi kommer ihåg hur det är att vara människor om vi anstränger oss.