”Blir det krig”, frågar Nordnytt och inväntar andäktigt utrikesminister Carl Bildts svar.
Dessförinnan har vi fått höra att ”Bildt lovar militär upprusning i Luleå” och att han höll upp ett varningens finger för vad som händer runt våra gränser. ”Bara 30 mil från Sveriges gräns finns den ryska basen Alakurtti som ryssarna nu väcker liv i”, fortsatte Bildt som ställde ett antal frågor som han själv svarade på.
Detta hade kunnat vara ett belysande exempel på hur journalistiken såg ut för femtio år sedan: Total undergivenhet när makthavare talade. Inga motfrågor inget ifrågasättande, bara artigt lyssnande.
Och inte var det annorlunda i till exempel NSD. På första sidan står det att Bildt tonar ner hotbilden men i artikeln inne i tidningen låter det som i Nordnytt. ”Det är möjligt att händelserna i Ukraina kan få konsekvenser för både Barents och Arktis”, sa Bildt som lovordade det svenska deltagandet i Natoövningen Cold response, som just nu hålls i Norge.
I nyhetsförmedlingen får vi veta att Bildt ”befarar”,”spekulerar”, ”anser”, ”hoppas” och ”lovar upprustning” men aldrig behöver han förklara eller stå till svars för sina synpunkter.
Ska då inte utrikesministern tillåtas framföra sina åsikter? Självklart, men samtidigt är journalistikens roll att kritiskt granska, att ifrågasätta att kräva belägg för alla påståenden.
Den krigsretorik som bland andra Carl Bildt står för och som bottnar i hans strävan att föra in Sverige i Nato, att ständigt varna för ryssen och lova militär upprustning, är knappast förankrad i någon bred opinion i Sverige.
Bildts upprepade hänvisningar till vad som händer i Ukraina kan ju lätt få oss att tro att ryssen vilket dag som helst kommer att invadera de baltiska staterna och därefter Gotland.
Vad utrikesministern däremot vägrar att tala om är den politiska roll som det nynazistiska partiet Svoboda, med fyra ministrar i regeringen, fått i det nya Ukraina. Den frågan passar han på. Väl medveten om att partiet, numera med viss återhållsamhet, hyllar sina nazistiska ”hjältar” från andra världskriget. I staden Lviv där Svoboda har majoritet har de börjat byta ut gatunamnen. Så har till exempel Fredsgatan döpts om till Nachtigallgatan för att ära den grupp ukrainska hjälptrupper som deltog i massakern på stadens judar under Hitlers ockupation i Ukraina.
Det är väl bäst att betona att detta inte är skrivet som ett stöd för hur Putin agerar eller står för. Bara en vädjan till alla kolleger att inte bara hålla fram sina mikrofoner när makthavare som Carl Bildt dyker upp i Norrbotten.