Det är tätt mellan besöken för Arja Saijonmaa just nu.
– Jag var i Boden förra veckan och spelade för 250 kvinnor på en modevisning på Bodensia. Under kvällen var det några som frågade om jag inte också skulle komma till Luleå, och då slog det mig att det ska jag ju, säger Arja och skrattar. Jag hoppas att jag också når den finskspråkiga publiken och att jag tillsammans med musikerna kan presentera lite av varje.
Är du ute på någon längre turné nu?
– Jag är ute hela tiden och spelar på alla möjliga ställen, det är min vardag. Men däremot blir det inga stora ansträngande jätteturnéer i höst. Till Kulturens hus har jag bland annat med mig den fantastiska musikern Petri Sommer som har spelat med mig i 20 år. Ibland så arbetar jag även tillsammans med en större grupp som jag spelar med då vi firar Mikis Theodorakis 90 år som jag även har skrivit en bok om.
I fjol släppte Arja Saijonmaa en ny skiva, det var då 15 år sedan sist. Skivan fick namnet Min svenska sångbok där hon har fördjupat sig i den svenska visskatten. Och att det tagit så länge förklarar hon med att skivbranschen förändrats under senare år.
– Tidigare hade man en kontinuitet där man kom ut med nya skivor med jämna mellanrum. Men nu är det mer streaming av musik på nätet och det blir väldigt splittrat. Skivbranschen jagar enstaka hits snarare än att satsa på hela album.
Arja Saijonmaa har en förkärlek för att tolka visor och lyrik, men den förändrade skivbranschen har medfört att hon själv tagit över kontrollen.
– Skivbolagen har aldrig matat mig med sånger som jag inte vill ha. Exempelvis hade de aldrig hört talas om Mikis Theodorakis när jag presenterade hans musik för dem. Och de visste ingenting om Violeta Parra. Jag vill tacka livet har jag bjudit på guldtallrik till dem. Det är jag som erbjudit min musik till dem – inte tvärtom. Emellanåt har jag hoppat lite och gjort en schlager, men det är inte min huvudlinje, utan det är att fortsätta tolka sånger och visor som har ett innehåll, något att berätta.
Arja Saijonmaa beskriver hur hon fått lite av en röd matta när det gäller val av låtar. När hon presenterade sin idé att göra finsk tango på svenska så möttes hon dock av stora skrattsalvor.
– På den tiden var finsk tango oerhört klichéartat med bilder av den hemska fulla finnen som dansar tango. Men i stället presenterade jag den här musiken som var mjuk, romantisk, sensuell och vemodigt översatt av en fantastisk poet. Ljuvliga ungdom kom till och med in i allsångsböckerna. Det är en lycka för en artist som jag att tå producera musik som betyder något annat än att bara hylla artisten. Det ger mig en kick att använda mitt artisteri till något större än mig själv, säger Arja nöjt.
På söndag gästar hon Kulturens hus i Luleå, ett besök som hon ser fram emot.
– För mig är det viktigt med mötet med människor att vara där, att vara närvarande och möta min publik och det vill jag fortsätta med.