I skrivande stund laddar Luleå med omnejd för Musikens Makt på Gültzauudden, som går av stapeln i dag fredagen den 21 augusti för att sedan knyta ihop säcken dagen efter.
Själv så tänker jag den första kvällen uppleva Alice Phoebe Lou och Weeping Willows. Skulle det finnas ork kvar efter det så kan Dead Alkberg och Hurula få avrunda kvällen.
Lördagen bjuder också på en massa bra musik och även då finnas det något för de flesta. Om man av princip bara lyssnar på tysk marschmusik, klassiskt eller free form-jazz så är det bäst att stanna hemma. Den enda invändning jag har är en frusen människas. Kanske skulle Musikens Makt kunna få breda ut sig rejält mitt i sommaren i stället, vi bor ju alltså inte vid ekvatorn, fast det resonemanget kommer möjligen på skam just i år när nu sommaren äntligen har tagit fart. Jag lirade på Musikens Makt med Rekyl för något år sedan och det var kul, med en stor och glad publik.
Själv kan jag dock inte ta del av lördagens digra utbud på Musikens Makt eftersom det krockar med det årliga giget i seglarstugan på Likskär. Spelningen är en del av ett över flera år löpande experiment av socialantropologisk natur som går ut på att via samvaro, musik, mat och några öl överbrygga klyftor av bland annat politisk natur mellan å ena sidan musikerna och övriga boende i blindstugan, alltså kollektivet, ute på udden mot havet och å andra sidan människorna i den tidigare nämnda seglarstugan.
Det här sättet att slå broar över raviner av rädsla och fördomar kanske kunde vara något; tänk bara, SD United möter Syrianska, det är ett välkänt faktum att fotbollen förbrödrar, höll på att skriva förblöder av bara farten, eller Fi möter patriarkatet över en fika, medan Afa tar en bägare med Svenska motståndsrörelsen. Det som är lite trist är att ingen någonsin verkar ta till sig några argument och det är klart att om en politiker driver en fråga som bara är bra för någon enstaka procent av befolkningen så kan ju denne av förklarliga skäl inte gå med på att så är fallet. Så att förvänta sig givande samtal där logik och förnuft ska triumfera är kanske naivt. Då skulle ju de flesta lobbyister få städa skrivbordet och gå hem.
I torsdags skulle Bonnes Band ha hjälpt till med ett ljudprov på Ebeneser, det blev dock inställt på grund av att de ljuddämpande draperierna inte riktigt är på plats än men det här kommer att bli en kanonscen för Luleå. Premiärdatum på Ebeneser för Svartöns Bluesförening är den elfte september men tänk nu inte Chile eller Twin Towers för det här kommer att bli stoj och glam. Först ut är Bo Selinder och Bältornas män och sedan avslutas kvällen något brutalare med Piteås stolthet Slues.