— Hallå där, vad gör ni med min gitarr?!
— Jag ber om ursäkt, säger mannen. Men jag hörde er spela och tyckte om det.
— Mitt namn är Bob Weir, till vardags spelar jag med ett band som heter Grateful Dead, jag har lite tid över nu så skulle vi inte kunna repa in några låtar och fixa en spelning?
Trots helt andra musikaliska preferenser hos Jan, som till exempel Chuck Berry och annan mer handfast musik, så löste sig det hela i samförstånd. Ett antal Bob Weir- och Lowell George-låtar övas in och framförs för publik. Jag har hört en inspelning av det och det blev en skön musikalisk krock av bästa märke. Bandet hette då som nu Rost och den 26 september lirar de i Luleå.
Det har varit kulturnatt också. Å ena sidan kan jag irriteras över idén där det bjuds på musik och där pengarna aldrig räcker ända fram till en musikerbörs – ni har ju så roligt ändå. Den tanken finns ju både här och där och inte endast under kulturnatten. Å andra sidan är det väl tänkt som en scen för nya artister att visa upp sig på och det är ju valfritt att vara med. Här förekommer också att lite namnkunnigare musiker sluter egna avtal med krögare, som ju trots den relativt låga kostnaden för kvällen ändå har en mördande konkurrens.
Även Musikens Makt har klarats av, kunde bara vara där en kort stund på fredagen och lyssnade då på Dead Alkberg som tillsammans med Conny Nimmersjö och Ulf Stureson med stor framgång lirade i tältet uppe på kullen. Bandet innehöll Kalle Nyman bas och Anton Nyström trummor vilket nog underlättade tillvaron för övriga inblandade.
Själv har jag fullt upp; det är Bonnes Band och Pangorkestern, det är progg med Calle Hanssons Rekord, covers under namnet Highway 99 Experience. Dessutom har vi börjat repa med och skriva låtar för 67 Purple Fishes, för övrigt de enda fiskar, undantaget en oförsiktig gädda vid Körbergsbryggan, som jag har sett skitsommaren 2015.
Möjligtvis blir ett annat intressant projekt, med en till Piteå inflyttad gitarrist, sångare och låtskrivare av och sedan någon dag tillbaka är jag också företagare, antika orientmattor och allmogetextil, musik och skriverier är de tre träben som ska hålla verksamheten uppe, så nu är allt på riktigt.
Det finns inget mer patetiskt än att citera sig själv så därför ska jag avsluta dagens kvalster med att göra just det, eller rättare sagt så är det här början på en sångtext som jag på förekommen anledning just snodde ihop.
Biter sig fast, äter sig in, du ska va´rädd.
Slår in en kil, sliter isär, liten mot stor.
Söndrar vår tid, allt som var vårt, sålt på basar.
Allt går igen, dårskap som gror, skändar allt liv.
Trevlig helg.