LĂS FLER NĂJESNYHETER PĂ DUONOJE.SE
âHerrarâ utspelar sig inne pĂ„ en varuhustoalett dĂ€r tre herrar, varuhusets Ă€gare (Ulf âVanhedenâ Brunnberg) och tvĂ„ anstĂ€llda (Johannes Brost och Göran Forsmark), av misstag blir inlĂ„sta över jul. Ganska snart inser de att det enda de kan göra Ă€r att vĂ€nta pĂ„ att bli utslĂ€ppta nĂ€r varuhuset öppnar igen tvĂ„ dagar senare.
DÀr har ni egentligen hela storyn. Och Brunnberg, Brost och Forsmark har ingen lÀtt uppgift i att försöka fÄ denna vÀntan att kÀnnas som nÄgot annat Àn just bara vÀntan. Lyckas de? Nja.
Jan Ericsons julkomedi har onekligen sina brister nÀr det kommer till handlingen. Och att förestÀllningen aldrig ens fÄr upp styrfart ligger nog mer i manuset Àn hos de inblandade skÄdespelarna, som trots allt gör det bÀsta av situationen. Med en mindre rutinerad trio pÄ scenen hade det hÀr lÀtt kunnat bli fullstÀndigt olidligt.
Tiden fördrivs med att supa, sjunga, leka (ett inslag dÀr de inblandade helt plötsligt och till synes omotiverat förvandlas till nÄgra slags förvÀxta barn), argumentera och brÄka. Tanken Àr antagligen att de situationer som uppstÄr ska uppfattas som lustiga. Men trots att det hÀr och dÀr dyker upp nÄgon smÄrolig kommentar frÄn de tre inlÄsta blir det i slutÀndan mest lÄngdraget.
Komikern Martin Kjellgren (som jag förövrigt Àr helt obekant med sedan tidigare) dyker upp med jÀmna mellanrum som nÄgon form av mellanakt. Han imiterar bland annat en liten pojke, en mekaniker frÄn RÀttvik och en ryss. Roligt? Nja. Mest av allt kÀnns han malplacerad, och tillför definitivt inte nÄgot till handlingen.
NÀr Kjellgren leker robot med hjÀlp av en skruvdragare tÀnder det visserligen till litegrann för en minut. Det Àr inte utan att jag blir nyfiken pÄ att se mer av honom, under andra förutsÀttningar.
PĂ„ det stora hela Ă€r kĂ€nns âHerrarâ som en ganska hafsig komedi med halvtrista skĂ€mt och bĂ„de fantasi- och poĂ€nglös handling. Att det hĂ€r dessutom inte ens Ă€r första gĂ„ngen den sĂ€tts upp Ă€r för mig ett under.
Segt var ordet.