Jag tror aldrig jag sett en sjukare start live än den Texas Urizen bjuder på. De kliver ut i enhetlig klädsel, med knäskydd, något som ser ut som skottsäkra västar och en sorts ficklampsglasögon
Jisses. Sedan blir det ännu knäppare.
En vetenskapsman vid namn doktor Fritz von Schmeckelhammer (typ) kommer in och säger att de är för tråkiga. Han kopplar in någon sorts elektriska stolen-hjälmar på frontfigurerna och en duell utbryter på scenen. Musiken kommer i skymundan för alla galenskaper, som avslutas när vetenskapsmannen har ett "final trick up his sleeve". En uppblåst enögd penisdrake (?) bekämpas av en robot.
Det är modigt av Machinae Supremacy att plocka in förband som enkelt kan stjäla showen en tisdagskväll.
Men hemmabandet lyckas kämpa emot denna kväll och säkert under resten av turnén också. I Finland är det tämligen anonyma bandet i Norrbotten stora och supporterskaran älskar dem.
"Finns det några gamers här?", ropar sångaren Robert Stjärnström och får ett ordentligt jakande av den hundratalet stora publiken.
Det är svårt att avgöra om det främst är dataspelsälskare eller musikälskare på plats. Troligtvis båda delar. Den här typen av musik (SID-metal) är som Jolt Cola för Commandore-fantasterna.
Det finns spår av Giana sisters, Snuten i Hollywood, Nightwish och Dio.
Jag kan absolut se framför mig hur de finländska rockklubbarna fylls och jag har samtidigt förståelse för varför de inte slagit igenom på samma sätt hemma i Sverige. Det är en smal genre, väldigt läcker om du frågar mig – men svårare att hitta en marknad för på den här sidan Torne älv.
Ändå förtjänar bandet större uppmärksamhet på hemmaplan tack vare sin stilbildande och väldigt speciella typ av metal. Fler hade mått bra av att släppa joysticken och skaka lite skalle i stället.
Det är framförallt "dataspelstonerna" som utmärker sig, tillsammans med gitarriffen och Niklas Karvonens intensiva trummande.
Jag hade önskat lite mer tyngd i Stjärnströms röst för att hänga med i musikens drömska tryck, men allt som allt blir det en lyckad kväll.
Det är trots allt tisdag, som sångaren själv säger, och tisdagar är vanligtvis vigda för Amiga.