LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Oskar Linnros - "Vilja Bli" (2010)
Det här är albumet tog mig i nackskinnet som 19-åring och skjutsade in mig i 20-års åldern.
Som nybliven 20-åring slog det an mina hjärtsträngar hur Oskar Linnros pratade om kärlek i "Genom Eld", tillika hjärtesorg i "Från och Med Du".
Jag fick en galen längtan efter att bli 25 för att förstå vad han menar med ”skönt att jag slipper bli 25 för ögonen svider och hjärtat det bränns”, medan "Debut" fick mig att rodna ända in i kindbenen.
Nu när jag är närmare 30 än 20 så är det fortfarande ett album som spelas ofta, men med helt andra öron som lyssnar. Jag älskar fortfarande historierna, men uppskattar uppbyggnaden av albumet på ett helt annat sätt, med en annan förståelse för texterna, för dramaturgin och det fina produktionsvalet att låta gammal 60-tals soul blandas upp med hetsiga beats och modern pop.
Fleetwood Mac - "Rumours" (1977)
De som känner mig suckar säkert över detta för mig självklara valet. Det här albumet är nött.
Bandet stod i lågor, med dramatiken mellan Stevie Nicks och Lindsey Buckingham i spetsen, men detta till trots - eller kanske tack vare just detta - fick de ihop det här fantastiska albumet med enbart otroliga låtar.
Jag har under åren sugit åt mig av de fina melodiska arrangemangen, som i den gitarruppbyggda "Never Going Back Again", stjärnfalls-körerna i "You Make Loving Fun", de snustorra beatsen i "Dreams" och hur tredje versen nästan alltid är helt instrumental.
Få saker har bitit tag i min, säkerligen överemotionella, själ så som "Oh, Daddy", och jag känner att jag som låtskrivare lärt mig något av varje textrad och melodisk fras på hela detta album. 70’s pop at it’s finest.
Joni Mitchell - "Blue" (1971)
Jag har gått från det akustiska balladträsket med en gitarr på magen till elektronisk laptopmusik under mina år. Dessa är skivorna som lagt grunden för min resa.
Jag tror det här är ett album som varje låtskrivare någon gång lyssnat på och dött lite av (jag kommer hursomhelst fortsätta tro det). Återigen måste jag slå ett slag för att lyssna på historierna och få fram bildspelet av det artisten berättar för dig.
Varje låt här är som en film. ”On the back of a cartoon coaster, in the blue tv-screen light, I drew a map of Canada - Oh, Canada… with your face sketched on it twice”.
Alla jäkla låtar på den här skivan är lika detaljerade som en oljemålning från barocken; den fina hyllningen till älsklingen i "My Old Man", bedjandet och tröstandet i "Blue" och uppgörelsen i "A Case Of You".