R'n'b
MIGUEL
"Wildheart"
(Sony)
Bästa låt: "Waves"
Betyg: 4
Miguel bjuder på suggestiv, sexosande r’n’b med rockinfluenser. Medan många andra artister i genren (Jason Derulo för att nämna ett aktuellt exempel) just nu spretar och jagar radiohits har Miguel hittat sin grej. För länge sedan. Men nu är den tydligare än någonsin.
På sitt tredje album rör han sig i ett drömskt, distat ljudlandskap med skönt gung och sjunger med raspig, tillbakalutad röst. Utan att ta upp kampen med kollegorna om att briljera i flest antal toner per sekund, utan att bjuda in de hetaste topplisteartisterna för att tilltala så många som möjligt. Samarbetena på "Wildheart" är väl valda, det känns till exempel helt logiskt att Lenny Kravitz dyker upp på "Face the sound".
Miguel är ovanlig, men självklar och fräsch. Visst, han nämner lite tits and ass (eller "lips, tits, clit" om man ska vara petig) som vilken inoljad r’n’b-man som helst, men sjungna ur Miguels ibland desperata hjärta blir orden som beskriver de kvinnliga kroppsdelarna till svävande, sensuell poesi.
Therese Lindström/TT
therese.lindstrom@tt.se
.
Psykrock
TESS PARKS & ANTON NEWCOMBE
"I declare nothing"
(A Recordings)
Bästa låt: "German tangerine"
Betyg: 4
Kanadensiskan Tess Parks lade fram sin musikaliska mall med 2013 års debutalbum "Blood hot". Att hon nu har slagit sig samman med Brian Jonestown Massacre-grundaren Anton Newcombe är ett genidrag.
På "I declare nothing" låter Newcombe Tess Parks stå i rampljuset från början till slut. Själv fyller den gamle psykrockgurun i stället ut tomrummen som fanns på "Blood hot" med arrangemang som lägger sig likt en flerfärgad sidensjal kring Parks Marianne Faithfull-aktiga stämma.
Skivan är den bästa sortens möte, och är mer än bara ett Brian Jonestown-album med en kvinnlig sångare. Parks och Newcombes musikaliska språk passar perfekt tillsammans och hennes musik höjs till en ny nivå, samtidigt som hans uppenbara spelglädje hörs tydligt.
Patrick Stanelius/TT
patrick.stanelius@tt.se