Två tuffa lopp på fem dagar. Du måste verkligen gilla det här med löpning.
–Ja, det gör jag. Tyvärr har jag lite dålig disciplin och tar mig inte alltid ut i spåret så ofta som jag egentligen vill. Jag strävar efter kontinuitet och vissa veckor går det jättebra för att helt rasa nästa vecka. Det är trots allt inte prio ett i livet, det finns mycket annat som går före.
Är du en träningsmänniska av naturen eller är det något som kommit på senare år?
–Jag spelade fotboll och orienterade när jag var yngre. Sedan kom det mycket annat emellan och jag tappade bort det där och under många år blev det i princip ingenting. Men jag har alltid vetat att jag mår bra av att hålla mig i form och jag är glad att jag hittat tillbaka till det.
Vad är tjusningen med att springa de organiserade loppen i jämförelse med ett vanligt pass i ensamhet?
–Tjusning vet jag inte men den stora skillnaden är att det är mycket folk, det blir lättare att springa när man har draghjälp. Och att många står längs banan och hejar, det blir en extra drivkraft. Det är också enklare att motivera sig under de vanliga passen när man vet att man har något att se fram emot.
När började du löpträna regelbundet?
–I många år gav jag mig ut på våren och sprang men det dog ut under sommaren. Egentligen var det först för två år sedan när jag bestämde mig för att springa Tjejmilen i Stockholm som jag lyckades hålla motivationen uppe och det har jag lyckats hålla fast vid sedan dess. Nu springer jag året runt även om det som sagt inte är total disciplin varje vecka.
Någon speciell anledning att du bestämde dig för att börja springa?
–Man blir ju inte yngre och det gäller att hitta sätt att orka med vardagen. Det är mycket annat på schemat och håller jag mig i form är jag piggare och mer motiverad att klara av barn, familj och övriga livet. Dessutom är det ganska enkelt, det enda som egentligen behövs är ett par hyfsat bra skor.
Hur såg din relation till träning och motion ut innan du bestämde dig för att sätta igång?
–Jag har aldrig varit en stillasittande typ men höll inte igång regelbundet. I många år gjorde jag försök att komma igång, köpte gymkort, höll i ett halvår, tröttnade på det och så sket det sig. Jag tror att det är något som ganska många känner igen sig i.
Hur ser en typisk träningsvecka ut för dig?
–En bra vecka får jag in tre-fyra löparpass. Sedan har jag gymkort också och under en typisk jobbvecka är jag ledig på tisdagar och då brukar jag gå och köra exempelvis bodypump eller ett styrkepass på gymmet.
Må bra-trenden har accelererat ordentligt på senare år. Varför tror du att det händer just nu?
–Svårt att säga. Det blir mer och mer utrymme i tidningar och tv och det är klart att många påverkas och inspireras av det. Trösklarna blir inte lika höga när man ser att alla andra tar till sig det och då blir det lättare att ta steget själv. Vi lever ju också i en ganska individualistisk tid där det är mer tillåtet att tänka på sig själv.
I motionslopp står kvinnorna för den absolut största delen av det ökande deltagarantalet. Vad tror du det beror på?
–Det ligger nog i tiden. Vi kvinnor anses väl allmänt hålla lite mer koll på det där med sund livsstil, att vi bryr oss mer om att hålla oss konserverade långt upp i åldrarna. Speciellt bland unga kvinnor är det nog tydligast, där är pressen hårdare i dag och man vill vara snygg, vältränad, framgångsrik och så vidare och jag tror nog att det finns ett samband där.
Vad har du för råd till soffpotatisar som innerst inne skulle vilja börja löpträna?
– Gå inte ut för hårt. Sätter du igång med att springa järnet första gången blir det inte roligt och du kommer att tröttna. Börja hellre med en promenad och smyg igång långsamt och hitta glädjen med motionen. Sedan gäller det att vara lite envis och uthållig i början tills du får in rytmen.
Du gör din första halvmara, finns tanken på att göra ett helt maraton i framtiden?
–Nej, det känns som att ett maraton kräver så ofantligt mycket förberedelser och jag vet inte om jag skulle ha tålamodet att hålla på så länge. Men man ska väl aldrig säga aldrig, för ett år sedan hade jag inte en tanke på att jag skulle springa halvmaraton och nu är jag där ändå.
Och hur ser din målsättning ut inför veckans båda lopp?
–När jag sprang milen förra året hade jag målsättningen en tid under 50 minuter och det klarade jag. På halvmaran är det stora målet egentligen bara att ta sig runt utan att gå sönder och om det bara flyter borde jag komma i mål under två timmar.