DANS
Proxy
Christinasalen, Piteå
Torsdagen den 21 november
Officiellt börjar det klockan 19.00, men kontakten med publiken invigs dessförinnan. En av de medverkande, som introducerar sig som ursprungligen från Kina, möter de väntande besökarna ute vid kapprummet med reglerna för ett slags lek som involverar en prasslig metalliskt skimrande duk. Leken går ut på att samarbeta i förflyttningen av duken utan att kommunicera med tal.
Detta visar sig bara vara ett litet smakprov på den kroppsspråkliga kommunikation som ska ske när vi intar våra platser. De går upp på scenen en efter en utan att på något sätt kräva publikens omedelbara fokus, med viss osäkerhet söker de med flackande blickar. En möter min blick och jag följer också hennes blick medan hon dansar på ett sätt som jag i mitt ovetande tolkar som en uppvärmning.
Dansandes fram till sätet bredvid mig introducerar sig till slut den trendigt klädda Nastia sig som av ryskt ursprung och föreslår ödmjukt att jag ska fortsätta följa med blicken tillbaka upp på scenen. Denna gång vill hon att jag ska göra gester med händer och ansikte under vår kontakt. Jag tar upp mitt anteckningsblock och börjar posera, först då förstår jag vad deras blickar söker hos oss i publiken. Hennes dansuttryck låter sig påverkas av mina gester, som om jag kontrollerar henne.
På sättet jag nu beskriver upplevelsen kanske det snarare låter som att publiken blir härmad av dansarna, men det upplevs (åtminstone från min plats i salen) snarare som att vi tagit kontroll över vad som sker framför oss. Det är en känsla av kontakt som är svår att beskriva, som jag aldrig tidigare upplevt i rollen som åskådare i konstsammanhang.
Den ”fjärde väggen” byggs åter upp då de i stället börjar dansa sinsemellan, och den futuristiska musiken kommer upp i tempo. De följer varandra med en kort fördröjning och hög precision trots den stegrande pulsen, vilket skapar en häftig effekt och det känns i sin helhet improviserat men ändå kalkylerat. De dansar omkring rekvisitan och scenbilden, som ständigt förändras under uppträdandets gång. Känslan av extraordinär kommunikation är påtaglig genom uppträdandets alla innovativt moderna delar. De unga dansarna, som representerar olika delar av världen, representerar också sin generations trender och idéer. De uttrycker, för mig, ungdomens sökande efter gemenskap och närhet i ett allt kallare internationaliserat samhällsklimat.