Filmrecension: XXL-Crowe är rå och rubbad

Han fumlar med pillerburkarna till sina smärtstillande och andas tungt. Kroppshyddan är massiv. Han tar av sig vigselringen, plockar upp hammaren och går in i huset där han mördar sin fru och hennes nya karl. Sedan bränner han ned hela huset.

Ändå är mannen (Russell Crowe) på fri fot när han någon dag senare flippar igen. Den här gången på den ensamstående mamman Rachel (Caren Pistorius), som precis har försovit sig och försöker skjutsa sin son till skolan. Hon hamnar bakom en stor pickup och tutar vid ett rödljus. Mannen reagerar med att kräva en ursäkt. När han inte får den stjäl han Rachels telefon och använder kontaktlistan för att komma åt hennes familj. En intensiv jakt tar vid där en brötig Russell Crowe frustar sig framåt för att mörda kvinnor och barn.

Det faktum att Crowe har tagit sig an en roll som påminner om hans eget förflutna av att tappa kontrollen (som när han kastade en mobiltelefon på en hotellanställd 2014) visar att han antingen har självdistans eller verkligen behövde pengarna. Det är i alla fall svårt att inte dra på mungiporna åt Crowes gränslösa raseri. Däremot borde det rent teoretiskt ha varit lättare för publiken att sympatisera med Rachel. Men hon är ständigt för dum för att ringa polisen, spara en registreringsplåt och förstår inte hur "hitta min iphone" funkar, trots att hon är i tidiga 30-årsåldern.

Ännu svårare är det att fatta hur polisen inte kan hitta Crowes gärningsman, trots att han alltid dyker upp på platser där Rachel larmat om att hennes nära och kära befinner sig.

"Unhinged" är som en B-variant av framlidne Joel Schumachers "Falling down" från 1993. Där spelade Michael Douglas ingenjören William Foster, alias D-Fens, som på väg hem till sin ex-fru och dotter löpte amok i Los Angeles med en väska full av automatvapen. Samtidigt kommenterade han USA:s fattigdom, kriminalitet och kommersialism.

Publiken kunde sympatisera med D-fens. Att inte få beställa frukost fem minuter efter utsatt tid kan få vem som helst att greppa efter en uzi. Det är inte lika lätt att förstå var Russell Crowes ohämmade utbrott kommer ifrån. Han spelar ett kvinnohatande monster som har blivit extra galen av vår knasiga samtid. "Ilska i trafiken ökar", "sociala medier gör folk stressade" och "de som inte tillhör de rika och vackra kommer snart att bli ursinniga", förklarar olika nyhetsklipp för oss. Det är minst sagt bristfälligt berättande, men vilken film behöver samhällskritik när den har en Russell Crowe i storlek XXL uppskruvad till 110?