Det Ă€r tidigt 1900-tal och Herschel Greenbaum och hans hustru Sarah lĂ€mnar sin fattiga tillvaro i Ăsteuropa för att söka lyckan i USA. Herschel fĂ„r jobb pĂ„ en fabrik som gör inlagda gurkor. En dag ramlar han ner i ett fat med gurkor och inlĂ€ggningsvĂ€tska. 100 Ă„r senare vaknar han upp i dagens New York och har inte Ă„ldrats en dag.
En realistisk komedi? Nja, inte riktigt, vÀl. Men i filmens vÀrld mÄste man som bekant ibland köpa Àven det mest otroliga och varför inte. Vad skulle till exempel skrÀckfilmen vara om man krÀvde att den skulle vara realistisk?
Hur som helst, Herschel fÄr hjÀlp av myndigheterna att hitta sin ende slÀkting. Han heter Ben, bor i Brooklyn och tillbringar sin tid vid datorn i ett mÄngÄrigt försök att lansera en ny app. Efter ett tag blir de bÄda ovÀnner, Herschel lÀmnar lÀgenheten och börjar en framgÄngsrik gatuförsÀljning av inlagda gurkor. Ben blir sur och börjar göra sitt bÀsta för att underminera verksamheten. Varje gÄng Herschel tycks resa sig igen Àr Ben dÀr och saboterar.
Seth Rogen spelar bÄde Herschel och Ben och Àr ocksÄ en av filmens producenter. Uppenbarligen Àr det ett projekt som har legat honom varmt om hjÀrtat, synd bara att det inte blev bÀttre.
âAn American pickleâ Ă€r en sĂ„n dĂ€r film som bara Ă€r. Den finns dĂ€r, man ser den och sedan Ă€r den bortglömd. Den Ă€r inte speciellt rolig, den Ă€r inte sĂ€rskilt dramatisk och att de tvĂ„ Greenbaums i slutet kommer att bli vĂ€nner igen Ă€r sjĂ€lvklart och lika sjĂ€lvklart Ă€r att det slutet kommer att bli sĂ„ dĂ€r amerikanskt sentimentalt. BĂ€st Ă€r sekvenserna nĂ€r Herschel har blivit megakĂ€ndis och framtrĂ€der i tv och pĂ„ estraddebatter, hĂ€r finns Ă„tminstone ansatsen till en satirisk hĂ„llning som regissören Brandon Tost tyvĂ€rr inte fullföljer.
Seth Rogen har alltid en sympatisk framtoning, men hĂ€r Ă€r det svĂ„rt att engagera sig i nĂ„gon av de tvĂ„ rollfigurerna. Trickfilmningen dĂ€r de bĂ„da finns i bild samtidigt Ă€r helt okej, Ă€ven om den inte gĂ„r att jĂ€mföra med resultatet dĂ„ Mark Ruffalo spelade tvillingar i âI know this much is trueâ.
Det Ă€r ocksĂ„ synd att Sarah Snook (frĂ„n âSuccessionâ) inte fick följa med frĂ„n 1919 till 2019. Henne hade jag gĂ€rna sett mer av.