Efter utflykten till USA ("Louder than bombs") och det övernaturliga ungdomsdramat ("Thelma") Ă€r Joachim Trier tillbaka pĂ„ hemmaplan. Ăntligen, fĂ„r man lov att lĂ€gga till. Vem skildrar vĂ€l bĂ€ttre Ă€n Trier urban medelklass i Oslo, pĂ„ vĂ€g att kliva högst upp och ta det sjĂ€lvförverkligande steget pĂ„ Maslows behovstrappa â men som Ă€ndĂ„ mĂ„r dĂ„ligt?
Musan Anders Danielsen Lie spelade den plÄgade protagonisten i bÄde "Reprise" (2006) och i "Oslo 31 augusti" (2011).
Den hÀr gÄngen gör han en (mycket viktig) biroll och i centrum stÄr den ljuvliga Renate Reinsves Julie.
Inledningsvis gÄr Trier full on Woody Allen med ett hÀrligt, bubbligt tilltal dÀr den vilsna Julie trevar sig fram i en samtid full av valmöjligheter, stilren design och attraktiva mÀn.
Till skillnad frÄn sina anmödrar lever Julie i en tid och del av vÀrlden dÀr kvinnor verkar ha just alla möjligheter. Hon blir ocksÄ ihop med en snÀll, snygg och smart kulturman, kÀnd för sin vÄgade "Rocky"-liknande serie, som inget hellre vill Àn att vara ihop med just henne. Och gÀrna skaffa barn. Helst nu pÄ en gÄng.
Joachim Trier och hans vackra stjĂ€rna â Renate Reinsve har ett sĂ„dant dĂ€r ansikte som man oupphörligt vill titta pĂ„ â har skapat en film som man njuter av att befinna sig i. En romantisk komedi för alla som kan relatera till uttryck som "samtida diskurs" och "kulturell appropriering" eller bara lĂ€ngtar efter ett verk av en stilsĂ€ker regissör som verkar ha haft genuint roligt bakom kameran.
Trier har alltid haft snygga filmiska tricks för sig, vilket höjer hans i grunden vardagliga och realistiska samtidsspaningar nÄgra snÀpp.
Den hÀr filmen Àr inget undantag. Han leker med berÀttarrösten och skapar en vacker drömscen genom att frysa tiden för alla utom Julie. Och en riktigt höjdare Àr sekvensen dÀr Julie smiter in pÄ en fest utan att kÀnna nÄgon. Omedelbar attraktion uppstÄr till den fascinerade Eivind och de bÄda undersöker var grÀnserna för fysisk otrohet egentligen gÄr, vilket blir kittlande och visuellt stiligt.
GlÀdje, svÀrta och samtidskommenterande humor varvas med alldeles lagom mycket psykologiserande kring varför Julie gör som hon gör.
I tolv kapitel, samt en prolog och en epilog, fÄr man följa med pÄ Julies sena vuxenblivande och det Àr genuint underhÄllande.