Haparandafotografen Mia Green gav oss bilden av första världskriget i Norrbotten och Sverige. Kriget kom visserligen inte in över våra gränser, men Haparanda fick uppleva följderna av slakten på Europas slagfält. Hon fotograferade krigets offer, de benlösa, armlösa och psykiskt skadade på väg hem till sina hemländer och hon gjorde det som inte fick göras på andra platser i landet. När invalidtågen rullade genom övriga Sverige rådde avspärrning och fotoförbud.
Hon fångade också diplomaterna, kungligheterna, politikerna och andra som tog samma väg över Torne älv, den enda som var öppen mellan väst och öst i det stängda Europa, nålsögat.
När Norrbottens museum detta jubileumsår för det stora kriget väljer att visa Mia Greens stora dokumentära insats har det sökts i det egna arkivet och de bilder som finns där är de genom åren ofta använda och redan bekanta för många norrbottningar. En liten överraskning finns och det är en bild av en helt annan fotograf, också en kvinna: Hildur Ortman, född i Råneå 1860 och verksam som fotograf i Luleå och Haparanda.
Nu är det blott en bild av denna okända fotograf och den är inte i klass med Mia Greens fotografier. Här får vi återigen se utväxlingen av krigsinvalider, som skeppades på pråmar över älven mellan järnvägsstationerna i Torneå och Haparanda. Under krigsåren var det 37 025 krigsinvalider som transporterades Trelleborg-Haparanda och över gränsen, i motsatt riktning 26 137.
Utställningen vilar på Mia Greens välanvända bilder och de har kompletterats med tidningsklipp om den svenska allmänna mobiliseringen, några fakta och kända diktares strofer om kriget. Trots Mia Greens framträdande roll finns det inget fotografi av Mia Green själv. Det är synd och understryker intrycket av att det är en pliktskyldig utställning som inte utgått från hela den bildsamling som Haparanda stadsarkiv har av Mia Greens från krigsåren. Det enda som Mia Green missade under ofärdsåren var Lenins passage av gränsen. Hon fick bara en bild av hans resesällskap, ett 30-tal personer.
Egentligen är Mia Green värd en egen utställning och varför då inte en utställning om släkten Green. Mia Green själv hade en besvärlig start i livet, övergavs som nyfödd av sin mor som hittat en ny man, så lilla Maria Amalia Lundmark hamnade i fosterfamilj i Skellefteå.
Som 24-åring kom hon 1894 till Haparanda och öppnade året efter en fotografiateljé. Därefter öppnade hon filialer i Seskarö och Kemi. Vid sidan av arbetet var hon politiker, folkpartist, och drev igenom stadens första ålderdomshem och en värdig utformning av krigsinvalidgraven i staden.
Mia Greens son Lennart lämnade som vuxen Haparanda och var först verksam som fotograf i Stockholm innan han emigrerade till Frankrike. Han fotograferade förödelsen i tyska städer efter andra världskriget, men också stadslivet i Paris och inte minst stora kulturpersonligheter.
På hans fotografier bilder finns Marc Chagall, Salvador Dali, Robert Bresson, Françoise Sagan, Bengt Lindström, Albert Camus, Jeanne Moreau, Brigitte Bardot, Catherine Deneuve, Sophia Loren, Geraldine Chaplin, Maurice Chevalier, Yves Montand, Orson Welles för att nämna några.
Lennart Greens dotter Marika Green blev filmskådespelerska och slog som 16-åring 1959 igenom i Robert Bressons film Pickpocket (Ficktjuven) där hon hade huvudrollen. 1970 spelade hon i Passageraren i regnet med Charles Bronson och 1974 förekom hon i mjukporrfilmen Emanuelle. Hon arbetade också som fotomodell för bland annat tidningen Vouge.
Martika Greens bror Walter Green blev inget inom vare sig film eller skådespelare, förutom ett inhopp i Bressons film Min vän Balthazar 1966. Han var i stället verksam som tandläkare i Paris, men har bidragit till släktens berömmelse genom tvillingdottern Eva Green, född 1980 och nu en framgångsrik skådespelerska. Hon spelade Bond-bruden i den nya upplagan av Casino Royale 2006 och 2012 i vampyrfilmen Dark Shadows mot Johnny Depp och Michelle Pfeiffer.
Och det stannar inte där, för den Greenska släkten i Frankrike lyckades också gifta sig med kända skådespelare. Släkten har gett ut en bok med titeln Green RegardPhotographiquesPhotographicSights Images 1894-2010 med Marika Green som redaktör och som är ytterst läsvärd.
Släktens Greens historia från det övergivna barnet i Skellefteå till kulturliv och filmenvärlden är värd att berätta i en särskild utställning. Lennart Greens Parisbilder och Tysklandsbilder står inte mamma Mia efter.