Ljudet av en stor mängd tickande klockor fyller butiken som varit hans arbetsplats i snart 30 år. Varje timme slår de bestämda slag, olika klanger och melodier avlöser varandra.
Karl Johan Björkman har varit urmakare sedan 1987. De första tretton åren satt han hemma och reparerade klockor som han fick sända till sig från folk i hela Sverige.
– Men det här är mycket roligare, att få träffa så mycket folk, säger han.
Intresset för klockor väcktes redan under tiden i lumpen:
– Jag började faktiskt skruva direkt. I början fick jag mest isär dem men kunde inte sätta ihop dem igen, men jag hade några att ta av och lärde mig eftersom. Jag gillar det här med att se något som är trasigt bli helt, att laga, jobba med händerna.
De första försöken gav blodad tand och han gick den treåriga urmakarutbildningen i Motala.
– Det finns 15 platser och man söker på betyg, men det är viktigt att visa att man verkligen är intresserad och passar för yrket.
I Norrbotten finns bara ett fåtal urmakare.
– Det är en gammal stam i yrket. Många klockaffärer är till salu och det är svårt att få någon som vill ta över.
Men han tycker att fler borde satsa på att bli urmakare:
– Alla får jobb efter utbildningen. I klocklandet Schweiz finns ett skriande behov, de söker alltid många, så om man vill jobba utomlands är det ett jättebra yrke.
Han vurmar särskilt för mekaniska klockor, sådana som drivs av en fjäder på gammaldags vis, och konstaterar nöjt att den typen av klockor börjat bli alltmer populär de senaste åren. De är dyrare men ger en helt annan känsla, säger han:
– De är mer personliga, visar att det här är jag. Förr kunde du imponera med mobiltelefoner, men så är det inte längre. Men det är något speciellt med klockor, särskilt för män. Klockan blir som ett smycke. Och det ska vara en mekanisk klocka.
Vad är det som kostar?
– Det är urverket, fina länkar, att det är vattentätt. Och framför allt precisionen. Kvartsverk görs av robotar. De mekaniska urverken sätts ihop av människor. Klockorna benämns automater och dras upp av armens rörelser, så man behöver inte dra upp dem själv.
– De behöver inte vara gamla, men mekaniska. Det är nyckelordet. Mekaniska ur har ett bestående värde, som inte batteriklockor har. Köper du en mekanisk klocka får du alltid igen pengarna, de kan till och med stiga i värde. Det är lite smart att köpa det.
Han använder själv klocka varje dag. Även när han har semester:
– Jag mår så gott av att ha det mekaniska vidundret på mig. Det är något sunt med mekaniska klockor. Mina handrörelser gör att klockan går, det blir ingen påverkan på naturen och känns fräscht. Mekaniska klockor tickar och slår, lever om lite grann, till skillnad från batteriklockorna. Det är så mycket mer än bara en klocka.
Så kallade kvartsklockor, som drivs av batteri men som har en kvartskristall som ger precision, är billigare än de mekaniska men har inte lika hög status.
Vad är det svåraste med yrket?
– Det kan vara mycket fel i klockor, så det gäller att klura ut vad det är som inte fungerar. Till äldre klockor kan det vara svårt att hitta reservdelar, så det blir ofta lite längre leveranstid. Jag får förklara för kunderna att det kan ta tid. Jag brukar fråga kollegor eller kanske hitta någon slaktad klocka som jag kan ta delar av.
Det roligaste jobbet var när han fick laga Luleå domkyrkas klocka, som stod stilla under en längre tid 2011.
– Det var ett kul och annorlunda uppdrag. Det var inte svårt, men det var många turer. Jag var uppe i tornet, hämtade grejer, tog hem och kollade, och var där igen för att prova om det stämde. Jobbet tog kanske en vecka, med lite efterjusteringar. Efteråt kom många in och tackade mig för att jag hade lagat kyrkklockan, då känner man sig verkligen uppskattad.
Karl Johan Björkman tycker att han har världens bästa yrke:
– Jag brukar tänka att här kommer jag aldrig att bli miljonär, men det är alltid lika roligt att gå till jobbet. Träffa folk, syssla med det jag faktiskt tycker är jätteroligt och är intresserad av – det är vinsten för mig.