Så många kalorier räcker för att hålla en riktig liten gosse av samma format med energi i en månad, förklarar upphovsmannen.
Konst är ibland förgänglig och så är det nog också med Orvar Lorimer-Olssons Negerboll. Den bör i likhet med andra chokladbollar förbrukas innan bäst före datum gått ut.
- När den här utställningen är över tror jag att den får pensioneras. Sedan får jag väl göra om den eller så finns det kanske någon möjlighet att konservera den.
Men varför en skulptur i smör, socker, kakao och havregryn?
- Idén fick jag när vi gjorde chokladbollssmet och började skulptera med den. Först gjorde jag en hand och sedan fortsatte jag, säger Orvar Lorimer-Olsson som också passade på att spela Benjamin Britten på oboe på vernissagen.
Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda är ensam i landet om sin performance art-linje.
Orvar Lorimer-Olssons Negerboll är en liten installation för denna utställning där den lille gossen sitter på den blå tallriken med gaffeln och kniven vid sidorna.
Begreppet performance innebär att konstnären själv deltar i verket och det gjorde Sophie Erlandsson på vernissagen. Hon hade placerat ut ett antal högklackade damskor på golvet och intill varje par en inramad text.
- Jag började med performance förra året och då med ett par skor. Sedan tyckte jag att det vore kul med fler skor och kombinera skorna med poesi. Jag tycker om att kombinera fakta med det emotionella. Meningarna som står vid skoparen beskriver skorna men också relationer. Jag gillar att blanda humor och allvar.
Men bara högklackade damskor?
- Jag är väldigt petig när det gäller estetiken. Det blir snyggare med högklackat.
Sophie Erlandsson kallar sitt verk för Brand stegen, särskrivet ska det vara, men är förtegen om vad det står för.
- Jag vill inte säga mera, betraktaren får fundera och man förstår titeln om man läser meningarna.
En performance är förutsätter konstnärens egna deltagande. Det innebär att den som besöker utställningen efteråt inte får vara med om det som vernissagebesökarna fick.
- Jag vågar inte lämna kvar skorna ute på golvet, men de inramade texterna får vara kvar, säger Sophie Erlandsson.
Konsteleverna ställer ut 43 verk i utställningslokalen, en trappa ner i Haparandas fina stadsbibliotek. Utställningen har flera minnesvärda verk och anmälaren fastnar för Pekka Karjalainens oljor och etsningar. Det gäller inte minst den lilla godbiten Kvällspromenad, etsningen som föreställer en person med hund. Den kräver en insats också av betraktaren och så bör det vara.
Karjalainens olja Gyllene ungdom visar upphovsmannens kraft också med penseln i bilden av den åldrade mannen med dragspelet. Det är som ett skri från dansbanan.
Anna Häggström har ett par oljor som får betraktaren att stanna upp. Den ena lyfter ur verkligheten och utmanar fantasin där den visar tre kvinnliga figurer som befinner sig i sjön och äter fisken direkt, utan tillagning. Färskt är verkets titel och det understryker hon genom den klara röda färgen på blodet som spills.