Köp aldrig antikviteter i investeringssyfte om du inte har kunskaperna. Det rådet ger Peter Höggren, ägare till Luleå auktionsverk, till den som vill fynda på auktion.– Först och främst ska man köpa för att man tycker om grejen.
På en vitmålad betongvägg i Luleå auktionsverks lokal på Köpmangatan hänger ett tryck av Jacob Edgrens kända målning Auktionisten.
– Den är inte till salu. Den passar in här, säger Peter Höggren.
Det kanske inte är alltför långsökt att tycka att han har en poäng där. Målningen illustrerar en auktionsutropare i full färd med att klubba ett objekt på en auktion och runt honom står en förväntansfull folkmassa. Och auktioner har varit vardagsmat för Peter sedan han var barn. Som liten följde han med sina föräldrar till antikaffärer runt hela Sverige och på auktioner i Västerbottens inland. Han beskriver sig själv som ”en auktionists mardröm” och skrattar gott åt minnet av hur han fick några slantar som han kunde spendera på fyndlådorna.
För tio år sedan tog han över familjeföretaget och arbetar förutom som auktionsutropare även som ”flyttgubbe” och värderingsman och försöker ta reda på så mycket han kan om de objekt han ska sälja.
– Man blir aldrig fullärd, säger han, och beskriver det han gör som ”lösöresmäklare”.
I den fönsterlösa lokalen på Köpmangatan trängs objekt som antingen har varit ute på auktion eller som väntar på att bli klubbade på någon av sommarens auktioner. Vid ena långväggen står ett skåp i barockstil bredvid lagerhyllor fulla av porslinsföremål. Lampor från olika tidsepoker hänger i taket, en rödrandig rana hänger över dörren till det lilla köket och i ett hörn står en stor kandelaber. På golvet skymtar en Stig Lindberg-skål i en låda och mittemot den står tavlor i olika storlekar.
För att ett objekt ska definieras som antikt måste det vara ”minst hundra år gammalt”, berättar Peter.
– När man pratar om möbler bör de egentligen vara 150 år gamla för att få kallas antika. De möbler som är tillverkade före 1850 är antika. Det är jättemånga som kan ringa och säga att vi har några antika möbler. Så kommer man dit och de är från 1950-talet fast de är i stilen antika, rokoko och gustavianska eller så, men det är ju inte antikt.
Vad ska man tänka på när man köper en antikvitet?
– Man ska aldrig köpa antikviteter i investeringssyfte. Det måste finnas ett ha-begär. Man måste vilja ha den, inte för att den har en viss ålder eller så. Då tycker jag man är ute och cyklar, säger han.
Och ska man investera pengar i en antikvitet är det bäst att ha en bra rådgivare, enligt Peter.
– Det är så modestyrt i dag, säger han och berättar om möbler som stigit under en femtonårsperiod och som man trott ska bibehålla sitt värde eller öka i värde.
– Men pang, så är det helt ute och då störtdyker det. Först och främst köpa för att man tycker om grejer. Och man kan nästan säga att ju äldre en grej är desto bättre kvalité är det. Det har med skråväsendet att göra. Man var stolt över det man sysslade med och enda sättet att få mer betalt var att bli bättre och utföra bättre jobb.
Är man ute efter en antik möbel måste man även acceptera att det kan finnas ”småskavanker”.
– Det är ju bara att titta på en själv. När man passerar sjuttio är man inte är riktigt lika fräsch som när man var sjutton-arton, säger Peter och skrattar.
För att fynda på auktion är det bra att först undersöka det man tänkt köpa på visningen innan auktionen. Man kan också be om en konditionsrapport på föremålet, berättar Peter.
– Sedan är det väl så generellt att det är din egen börs som styr.
Han tipsar också om att prata med personalen på auktionen för att få reda på föremålets proveniens, alltså historiken bakom föremålet.
– Ju äldre grejerna blir är det ganska viktigt.
Vad brukar ni sälja mest av nuförtiden?
– Jag tycker fortfarande att den här retrostilen håller i sig väldigt mycket. Det är femtio- sextiotal, stringhyllor, teak och även porslinet, keramiken och glaset från den tiden.
När det gäller de riktigt antika föremålen och- möblerna, originalmålade skåp, klockor och 1700-talskistor är det ”bara en liten klick” i Norrbotten som är intresserade, enligt Peter.
– På ett originalmålat 1700-talsskåp är det inte ens tio köpare. Det är för dyra grejer.
Har intresset för antikviteter ökat?
– Jag tycker inte det, även om det är en massa auktionsprogram på teve, säger Peter och berättar att besöksfrekvensen på auktioner är ”ganska konstant”.
– Prylarna styr ju. Men väder och vind styr också. Vi har våra auktioner på söndagar och är det kanonbra väder väljer folk hellre att fara till skidbacken eller ut på isen.
Nu för tiden lägger folk även bud på internet om de inte kan komma till själva auktionen.
– Det är framtiden, eller, vi är redan där. Alla stora auktionshus har färre och färre klubbauktioner.
Vad tycker du om det?
– Ska man vara med i matchen är det bara att hänga med men på ett sätt är det tråkigt. Det är ju showen. Det är där det är kul. Det är där man träffar folk.