På 1980-talet hade Livets Ord en högtidsstund. Rörelsen – ledd av Ulf Ekman och hans hustru – lockade människor och skapade rubriker, ja, skandalerna var många.

Några drag hos Livets Ord var ett enormt fokus på Ulf Ekman, en okritisk syn på Israel som ockupationsmakt och vurmande för en framgångsteologi.

Den senare kanske baserades på vad Paulus skrev i Första Timoteusbrevet:

”Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär.”

Jaha, tänkte Livets Ord-anhängarna, ”en god affär” och verkade inte bry sig om resten av Paulus text, där det står:

”Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant!”

Ulf Ekman och hans fru kom att hoppa av Livets Ord – och blev katoliker. Rörelsen har långtifrån samma schwung idag, men har lämnat efter sig en massa människor som tagit skada av grupptryck.

Om vi inom politiken pratar om ett enormt fokus på partiledaren, okritisk syn på ockupationsmakten Israel och en framgångsteologi, så är det inte svårt att tänka på ett visst parti. Är inte enormt fokus på partiledaren närmast personkult? Hur kan ett parti som vill vara med och bära regeringsmakten försvara en av vår tids längsta ockupationer?

Och vad gäller framgångsteologin: Budgeten, tillsammans med Moderaterna, ledde till en mindre slakt av arbetsförmedlingen. Är arbetslösa inte tillräckligt effektiva och framgångsrika skola de heller inte ta något för givet. Ty de får rätta sig efter att privata aktörer finner sitt guld på de arbetslösas armod.

En representant för Politikens Livets Ord – rikligen avlönad för ett förtroendeuppdrag och med ett klädkonto som inte låter sig miljökompenseras i första taget – har läxat upp en uppmärksammad och uppskattad 16-årig klimataktivist.

Jesus led inte bara för våra synder, han får i sitt eftermäle/efterliv dessutom stå ut med framgångsteologins mumbo-jumbo såväl i så kallad kristen som i verklig politisk kontext. Huvva! skulle han troligen ha sagt, fast på arameiska.