Angelägen, träffsäker och halvsjaskig vardagsrealism

Konsert

Stefan Sundström

Bio Norden, Jokkmokk

Torsdag 2 februari

Det är nog tio år sedan jag senast såg Stefan Sundström på en scen. Och då, som nu, slogs jag av hans förmåga att föra fram texten och modellera den i ögonblicket.

Någon gitarrvirtuos är han ju inte. Inte heller hör han till kategorin ?stora sångare?, även om hans expressiva röst är som klippt och skuren för genren. Men framför allt - han är en artist. En sån där som de på Idol drömmer om att vara men aldrig kommer att bli av en enkel orsak - de har inget att säga.

Det har däremot Stefan Sundström.

Jag kan stå ut med att han inte ids stämma gitarren och att han då och då glömmer någon textrad. För i två timmar får han mig att lyssna på vartenda ord han sjunger om medelålderskrisande rockföredettingar, om Maggans 40-årskalas med Ebba Grön och rioja i Kosta Boda-glas. Det är ungdomsrevolten som kommit av sig, och hamnat i någon slags medelsvenssonångest med sommarstuga och övervikt.

Sundström skjuter, med värme, prick på den genom att blottlägga ironin och absurditeterna i livet.

Han har en skarp blick för samtiden och inte ens Emil i Lönneberga eller Pippi Långström går fri från hans kommentarer. Och som kritiker av alla våra folkhems-Adolf är han riktigt vass.

Inte så sällan plockar han också fram den halvsjaskiga vardagsrealismen i havererande förhållanden, vardagen med barnen, tristessen och kärleken. Och som kärlekssångare har jag kommit att uppskatta honom allt mer under de senaste åren. Mest för att han nästan aldrig trampar ner i klichéerna och vågar blanda det finstämt sensuella med det burleska med en träffsäkerhet som ökat med åren.

Ofta gör han det i berättelsens form och inte sällan genom sina återkommande visgestalter som Margerite och Sabina. Det är något ?bellmanskt? över det, hur han berättar om sina figurer som hans publik fått lära känna och hans sätt att skapa små historier gör att man lyssnar på honom. Men det förtjänar han, för det känns som om det är allt för få som har något angeläget att berätta med sin musik.