Ett liv som renskötare
LITTERATUR. Som 15-åring började renskötaren Apumt Ivar Kuoljok skriva dagbok om livet på fjället. Nu har alla hans anteckningar blivit till en bok som skildrar det samiska nomadlivet.
Fotograf: Extern
Foto:
När jag ringer honom för att be honom berätta om sin nya bok Mitt liv som renskötare svarar familjen att han är uppe på fjället med renarna. Och dit når ingen mobiltelefon.
En vecka senare är Kuoljok tillbaka i Jokkmokk igen. "Det är fortfarande mycket snö i fjällen. Det kommer nog att ta lång tid innan det blir sommar", rapporterar han.
Våren och sommaren är de mest hektiska tiderna på året, och Kuoljok tillbringar den mesta tiden med att arbeta med renarna. Skrivandet får vänta till vintern.
"Nu kan du titulera dig både renskötare och författare", säger jag.
- Nå, författare vet jag inte, men renskötare, säger Kuoljok.
Men trots de blygsamma orden så är Mitt liv som renskötare Kuoljoks andra bok. Den första - Renar, en kärleksförklaring - utkom 2004 och handlar om det samiska livet i nära symbios med renen.
Arbetet med den dokumentära skildringen Mitt liv som renskötare började redan på 1940-talet, då den femtonårige Apmut Ivar började skriva dagbok. Varför vet han inte riktigt, men nog fanns där en lust att teckna ned det som skedde för framtida generationer, berättar han.
- I somras hittade jag de där kartongerna med gamla anteckningar. Och jag fick plötsligt lust att sammanställa allt jag skrivit ned under åren. Mest för familjens skull, för jag vill att mina barn ska känna till hur det var under tider som gått.
I boken berättar han om det dagliga arbetet, nomadlivet, jaktäventyr och fjällupplevelser, men också om hur förhållandena ändrats i modern tid och om den samiska politiken.
- När förlaget ringde och ville ge ut boken tänkte jag att det kunde vara bra att också andra utanför det samiska samhället kan få ta del av hur vi har levt och hur vi samer ser på olika frågor i dag. Man måste berätta om och om igen, för kunskapen har inte gått fram, säger han.
För faktum är att det har skrivits väldigt lite om den samiska nomadkulturen. I alla fall ur samernas egen synvinkel.
- Det har inte kommit ut någon bok om det på 70 år, inte sedan Anta Pirak gav ut En nomad och hans liv. Det mesta av det andra som skrivits är genom sagesmän, eftersom det samiska språket är ganska nytt som skriftspråk. Vår tradition är ju muntlig, vi har berättat genom jojken.
Så jobbar vi med nyheter