Det var inte bara eftergifter från svensk sida under Tysklands fälttåg mot våra grannländer under andra världskriget. Det fanns också ett aktivt motstånd i form av baser på svensk sida för spionage och sabotage mot de tyska ockupanterna i Nordnorge.
Det framgår av en nyutkommen bok som utgår från fjällbyn Kattuvuoma och människornas minnen från krigsåren. Byn och dess invånare blev en viktig länk för de norska motståndsmännen och försörjningen av baserna.
Boken har två delar, där norrmannen Roger Albrigtsen i den andra delen ger en bredare bild utöver Ilmar Stöckels lokala Kattuvuomska.


Albrigtsen skriver om en svensk major som ville gå över gränsen och sätta in svensk trupp mot tyskarna. Det var Gösta Wetterhall, chef för skidlöparbataljonen vid I 19, det som senare blev Jägarskolan i Kiruna.
Wetterhall hade erfarenhet som chef för ett frivilligt jägarkompani under finska vinterkriget och han ville gå över med 200 man för att bekämpa tyskarna i Narvik. Hans företag stoppades av den svenska regeringen.

Han tilläts dock göra stora insatser för det norska motståndet genom aktivt stöd till de norska baserna på svenska sidan. De fick bland annat ammunition från svenska förråd.
I Wetterhalls skidlöparbataljon fanns också fänriken Stig Synnergren, lokförarsonen från Boden som senare blev svensk överbefälhavare. Han hade egen erfarenhet av nazisternas framfart i Berlin och blev underrättelseofficer. Han avlyssnade tyskarna, värvade tyskar och norrmän som spioner och inhämtade information från flyktingar.
Enligt Albrigtsen blev Synnergrens underrättelseverksamhet det viktigaste operativa informationsorganet för de norska motståndsbasrena om den tyska verksamheten i Narviks-området.


Det svenska deltagandet i norska motståndet var inte bara en militär sak. Också civilister i fjällbyarna som gjorde viktiga insatser för det norska motståndet.
Det handlade bland annat om riskfyllda kuriruppdrag in på norskt territorium för den norska motståndsrörelsen. Om detta berättar huvudförfattaren Ilmar Stöckel.
Kattuvuoma under andra världskriget är en liten trevlig skrift om vad en liten väglös by betydde i det stora kriget. Synd bara att inte efterskriften av Roger Albrigtsen översattes till svenska. Det hade den varit värd. Alla norska ord är inte begripliga på denna sida kölen.