Kirunas stadssilhuett hade kunnat se annorlunda ut om projektet med Pablo Picasso hade blivit verklighet. Det avslöjas i en utställning om den norske arkitekten Erling Viksjø som öppnar på Nasjonalmuseet i Oslo i november. Erling Viksjø (1910–1971) var med och präglade norsk arkitektur under tiden efter andra världskriget. Hans mest kända verk är regeringsbyggnaderna i Oslo, med konstnären Carl Nesjars Picasso-relief på gaveln av Y-blocket.
Talette Rørvik Simonsen är en av curatorerna för utställningen. Hon berättar att de fann dokumenten om Kiruna när de gick igenom museets samlingar – handlingar som aldrig tidigare har visats. De består av skrivelser och ritningar till ett samarbetsprojekt mellan Pablo Picasso och Erling Viksjø, där Carl Nesjar hade en central roll som mellanhand.
– Projektet realiserades aldrig, därför finns det inte så mycket information. Det var inte så känt. Men det skulle bli ett museum för samisk konst och kultur i Kiruna, säger hon.
Enligt den publikation som ges ut i samband med utställningen initierades projektet av ett schweiziskt företag, AKAB, kopplat till den svenska stålproduktionen. Men troligen rör det sig om det svenska företaget LKAB i Kiruna.
Talette Rørvik Simonsen berättar entusiastiskt om planerna:
– Ritningarna och modellen visar den starka kontrasten mellan Viksjøs horisontella arkitektur som sträcker sig ut i landskapet, och den gigantiska vertikala skulpturen av Picasso. Det är skulpturen som markerar museiprojektet i landskapet.
Talette Rørvik Simonsen berättar att Erling Viksjøs efterlevande har en bok med ett utkast till ett brev, där Viksjø berättar om en resa som han själv och Nesjar gjorde. Viksjø skriver:
”Sitter i Cannes tillsammans med Carl Nesjar och väntar på att bli insläppta till Picasso. Vi hoppas få ett godkännande för en jätteskulptur – 35 m – efter Picassos modell, som ska uppföras i nordligaste Sverige (Kiruna). Skulpturen ska byggas ihop med ett konstgalleri, så att skulpturen utgör entrén. Det är ursprungligen Picassos idé med ett visst arkitektoniskt nyttjande av hans skulpturer – så vi hoppas att förslaget får godkänt.”
– Det var väldigt roligt att han skrev det, säger Talette Rørvik Simonsen.
Följande textutdrag är hämtat från Espen Johnsens text ”Noen mindre kjente forbindelser melom Viksjø og Picasso. Eksperimenter, skisser och prosjekter” i Marianne Yvenes (red) ”Bevegelser i betong. Arkitekt Erling Viksjø og kunstnerne”, Oslo: Nasjonalmuseet, 2020:
”Tanken var att uppföra den gigantiska kvinnofiguren ’Seated Woman’ vid sidan av museet, eller som Viksjø själv skrev: ’Så att skulpturen utgör entrén till museet’. Picassos modell var 33,5 centimeter. Multiplicerat med 100 skulle skulpturen bli hela 33,5 meter hög.”
Varför det inte blev något av projektet framgår inte.
Lennart Lantto, tidigare kultursekreterare vid Kiruna kommun och välkänd Kirunaprofil, har fått ta del av materialet. Han har även kontaktat ett stort antal personer i Kiruna som kunde tänkas känna till ärendet.
– Antagligen var placeringen för det tilltänkta samiska konst- och kulturcentret samt Picassoskulpturen platsen för det före detta skolhemmet som revs, antagligen 1965, och där Högalidskolan sedan byggdes, som blev klar 1967. Det stämmer också med de skisser på omgivningen som gjordes, där bland annat Tvättjärn (numera nedlagda utebadet) syntes. Senare byggde man Samegården, med museum, samlingslokal, övernattningsrum och kontor, nära Norrmalmsskolan 1973, säger Lennart Lantto.
Ingen av de tillfrågade har dock hört talas om planerna på museet och Picassoskulpturen i Kiruna på 1960-talet. Inte förrän nu.