När David Liebman sätter saxofonen till läpparna vet man aldrig vad man ska vänta sig. Få artister är så genreöverskridande som han. Det kan komma alltifrån en långsam ballad till en spexig bebop, kanske en svängig latinoinfluerad låt eller en popbetonad.
Därför har man aldrig tråkigt på en Liebman-konsert. Och det faktum att han är en av världens främsta saxofonister gör ju inte saken sämre...
Det finns liksom ingen gräns för vilka ljud han förmår frammana ur sin sopransaxofon. Spröda, träiga toner blandas med starka, glödande och ljusa, skärande läten blandas med dova klangfulla. Kort och luftigt med långsamt, svävande.
Liebman själv är oerhört fokuserad, till synes nästan okontaktbar när han vänder inåt i sin musik. Men ändå är hans interagerande med storbandet och Tim Hagans skärpt. Det är ett oerhört gott samarbete, och om det bygger på repetition eller helt enkelt naturliga förutsättningar får vi som lyssnar aldrig veta.
Men det blir en fascinerande stund. Det är svårt att som åhörare inte låta sig dras med in i Liebmans och bandets koncentration. Flera gånger finner jag mig själv djupt försjunken i en speciell rytm eller en spännande färgning.
En av kvällens mest spänstiga nummer är Liebmans version av det gamla klassiska örhänget Sing, Sing, Sing.
Trummornas djungelkomp i introt uteblir, istället kommer ett rakt, poppigt och vasst sound. De välkända stroferna från tromboner, trumpeter och saxar – de där nästan bräkande, riviga riffen – kommer, men förskjutna och förvandlade till andra tonarter.
Det blir en spännande katt-och-råtta-lek med det gamla och nya.
På programmet står också Liebmans känslofyllda Gentle Warrior, skojfriska Little Peanut och mystiska Valencia.
I Conversation provar Liebman ytterligare ett grepp och låter bandets olika instrument samtala med solosaxofonen och Tim Hagans trumpet. Det blir ett lyckat experiment, fyllt av humor och eftertanke.
Som solister förutom Libeman själv utmärker sig förstås Tim Hagans, men även Håkan Broström och Dan Johansson. Och inte minst batteristen Bengt Stark gör en fantastiskt intensiv insats under kvällen.
Fokus och mycket energi – mer kan man knappast begära av en jazzkonsert.