FrÀlsaren av rock
THE SOUNDTRACK OF OUR LIVESKulturens husStora salen 19.30
Foto: PÀr BÀckström
The Soundtrack of Our Lives öppnar med lÄten Babel On frÄn nya albumet Communion och fortsÀtter i raskt takt med Universal Stalker.
Jag har aldrig varit med om en sÄdan spelglÀdje och inlevelse pÄ scen. Martin Hederos spelade synth som om vÀrlden omkring honom inte existerade. Jag tror inte han hade mÀrkt i fall det hade börjat brinna utan hans fingrar nhade nog varit fastklistrade vid tangenterna till sista noten.
Ebbot praktiskt taget Àger hela Stora salen sÄ fort han kliver ut pÄ scenen. Han Àr en man med stor pondus som lever sig in i musiken med hela kroppen.
Mattias BÀrjed Àr en makalös gitarrist och alla i bandet Àr proffs ut i fingerspetsarna.
Det var synd att sÄ mÄnga stolar gapade tomma eftersom det var en fantastisk konsert. Grabbarna i bandet bjöd inte pÄ nÄgot annat Àn perfektion, Àven fast det tog ett tag att fÄ igÄng publiken. The Soundtrack of Our Lives spelade bÄde gamla och nya lÄtar och visade i gÄr att de Àr bÀttre live Àn pÄ skiva. Jag gav en trea till Communion men live fÄr de en femma. "Vi kommer gÀrna tillbaka", sa Ebbot och jag hoppas verkligen att de upptrÀder pÄ nÄgon av lÀnets festivaler i sommar.
BÀst under hela kvÀllen var Confrontation camp dÄ Ebbot ocksÄ gick ner frÄn scenen för att möta publiken. TyvÀrr sÄ var jag tvungen att gÄ tidigare pÄ grund av presslÀggningen och jag Àr fruktansvÀrt avundsjuk pÄ dem som fick stanna kvar och se klart konserten. The Soundtrack of Our Lives har verkligen gett resten av vÄrens inbokade band en svÄr uppgift framför sig.
SĂ„ jobbar vi med nyheter