Lill levererar med säkra kort

KONSERTLill Lindfors, sång, Hector Bingert, saxofon och flöjt, Mats Norrefalk, gitarr, Claes Crona, piano, Hans Backenroth, bas och Jocke Ekberg, trummorKulturens hus, LuleåSöndag 9 maj

Lill Lindfors levererar en svängig och säker konsert, om än lite tillrättalagd tycker NSDs recensent. Foto: Jonas Lindsköld

Lill Lindfors levererar en svängig och säker konsert, om än lite tillrättalagd tycker NSDs recensent. Foto: Jonas Lindsköld

Foto: Jonas Lindsköld

Konsert2010-05-10 06:00

I femtio år har Lill Lindfors stått på scenen, och det är klart - då vet man var skåpet ska stå. Sättet hon sjunger på - den självsäkra fraseringen, den ömsom viskande ömsom riviga stämman och improviserandet skulle för många sångerskor tekniskt sett vara mycket farligt vatten.
För Lill Lindfors är det en plaskdamm.
Hon bjuder med självklar enkelhet på klassiska standards som Sinatras You Make Me Feel So Young och I´ve Got You Under My Skin, svensk bluesjazz, Taubska visor med sambatempo, lite Beatles och Kris Kristofferson - ja, bredare spektra än så kan man knappast hitta. Och tillsammans med sitt eminenta band för kvällen sätter hon den "Lillska" prägeln på alltihop - svänget går det inte att ta miste på.
Och inte att förglömma, koketterandet i kombination med en härlig självdistans gör henne också till en utomordentlig entertainer på scenen mellan låtarna.

Hector Bingert bjuder på vassa saxsolon, men i kväll är det hans flöjt som imponerar mest och skickar varma känslor nedför ryggraden. Även gitarristen Mats Norrefalk och pianisten Claes Crona levererar riktigt virtuosa inslag.
Och som avslutning blir det ett slags allsångsmedley, där Lindfors alla hjärtelåtar är med; En sån karl, En man i byrån och Musik ska byggas utav glädje.

Lill Lindfors pratar om att hon känner stor lusta kvällen till ära och vill bjuda på lite extra låtar mitt i konserten. Det hela ska ge skenet att komma helt "out of the blue".
Det tror jag inte ett dugg på. Tvärtom tror jag att Lill Lindfors och hennes kamrater på scenen har varje sekund noggrannt planerad.
Och det är väl okej - det svänger ju, och spelglädjen går inte att ta miste på.
Men samtidigt går det inte komma ifrån känslan av att konserten känns "säkrad". Lill Lindfors beger sig sällan ut ifrån det tonregister som känns behagligast och enklast - och låtarna har hon sjungit många, många gånger.
Det är lite "The Best of Lill Lindfors". Och aningen tillrättalagt.
Det är helt okej. Men inte särskilt framåtblickande. En kompositör och artist av Lill Lindfors kaliber kan ju inte redan börja blicka i retrospektiv.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!