Det har sina speciella skäl.
– Jag är från grannbyn Kuivaniemi och besökte Mia som bor i Simo. När vi samtalat ett tag visade det sig att jag i folkskolan var bästis med Mias moster. När jag frågade Mia om hon ville ställa ut i Kalix fick jag ett ja och jag blev så glad, säger Eeva-LeenaVäätäjä, konstnär och nu bosatt i Båtskärsnäs. Hon hjälper Mia Hamari tillrätta under arbetet med utställningen i konsthallen intill biblioteket i Kalix.
37-åriga Mia Hamari kallar sin utställning för Livets cirkus.
– För ett år sedan hade jag en stor utställning i Helsingfors. Den hade namnet Cirkus och det här är en del av den. Nu har jag också tagit med lite grafik och tuschteckningar, säger hon om mångfalden som väntar på att ställas i ordning inför vernissagen.
Affischverket Saga är redan iordningsställt, en mänsklig figur med djurdelar. Enbent, huvudlös och med en stålstav som andra ben.
– Ibland händer det att jag börjar med en människogestaltning men det förvandlas under arbetet till ett djur. Jag jobbade tidigare mycket med figurer efter modell, men efter jag lämnade modellerna hardetutvecklats till mera djuriska saker.
Om varför hon skapat denna figur säger Mia Hamari:
– Alla är vi lite trasiga även omdetinte alltid syns. Alla har något handikapp. Här har jag gjort det synligt.
Huvudlös?
– Ja, det blev inget huvud.
Också i andra figurer finns djurdelar. Hästman till hår, hovar i stället för fötter.
– Jag får föremål av mina vänner. En bekants häst fick avlivas. Jag flådde hästen, torkade och behandlade olika delar och tog tillvara, manen, ben och hovarna.
I ateljén där i skogen vid älven i Simo är det trä som är grundämnet i skapandet. Sedan tillför hon det andra. Idéerna beskriver hon att de kommer ur drömmar, ur det undermedvetna, från det förflutna. Resultatet blir i allra högsta grad egenartat.
– Jag vill inte berätta något speciellt, jag vill bara göra det, säger hon om det hon formger i ateljén.
Men det är inte bara skulpturer, i Kalix visar hon också bilder, allt från oljemålningar till tuschteckningar och grafik.
– Jag målar egentligen ganska lite. Jag började måla när jag var klar med utbildningen i skulptur vid Bildkonstakademin i Helsingfors för jag hade inte möjlighet att jobba med skulptur innan jag ordnat verkstaden hemma i Simo.
Måleriet är något annat än skulpturerna. Där finns ibland hela och vackra människor utan djuriska inslag, men så andra med det där främmande. Men det är som skulptris som Mia Hamari är efterfrågad.
– Jo, det är många som vill ställa ut det jag gör, säger hon men med en viss blygsamhet.
Mia Hamaris CV är lång när det gäller samlingsutställningar och egna utställningar. Bara i år tre ensamutställningar och fem samlingsutställningar i olika länder. Efter Kalix väntar närmast en utställning i Åbo skärgård.