Från religiösa ekorrar till helt vanliga kvarter
Mats Wikström och Désirée BergströmGalleri Y, SunderbynPågår t o m 15 oktober
Ingen religion går säker i Mats Wikströms konst. Här figurerar ekorrar som representanter för judendom, kristendom, hinduism och buddism, för att nämna några. Foto: Ida Folkesson
Foto:
Och valet att fortsätta känns helt rätt. Luleå behöver nog en konstnär som med jämna mellanrum skakar om i finrummen.
Den här gången visar Wikström i huvudsak två verk.
Det första har han kort och gott döpt till 21 målningar och det består av - just det - 21 oljemålningar. Vid en första anblick ser det ut som samma verk om och om igen. Färgerna och mönstren är förvillande lika. Men så börjar man betrakta verken närmare och precis som i barndomens pysseböcker med "finn fem fel" så börjar skillnaderna framträda. Det som på en bild är en anspråkslös liten färgblobb har på nästa blivit en gestalt. En svepande färgdimma har någon annanstans blivit en accentuerad detalj.
I programmet skriver Wikström att målningarna har växt fram i köket på Konstnärernas kollektivverkstad, som en slags hälsning till arbetskamraterna. Och jag vet inte säkert, men jag kan tänka mig att det pågått något slags spel där inne bland kaffemuggarna - där saker lagts till och tagits bort, som en slags ordlös, kollektiv blogg.
Och så var det det där med ekorrarna.
På min skogstomt har jag oerhört många ekorrar. Det kan delvis bero på att vinden på det gamla rucklet jag bor i tidigare tjänade som vinterbostad för de små liven, men det har säkert också att göra med att de trivs i de stora granarna.
På vintern skuttar de fridfullt över den gnistrande snön, sveper med de fluffiga svansarna, bär på nötter med sina små tassar och plirar med pepparkaksögonen - nästan som små Disneyfigurer.
Å andra sidan hittar de ständigt nya vägar att ta sig till fågelhusets matfröjder, trots upprepade försök från makens sida att ekorrsäkra. De små svansviftande råttrona hoppar vigt - längre än man tror -, är alldeles för snabba för hunden och hittar på listiga rififikupper för att ta sig till godsakerna.
Mats Wikströms fantastiska (fanatiska?) ekorrar är precis likadana - både och. Dels är de patinerade bronsfigurerna nästan som små väna sagostatyer där de sitter i sina högst mänskliga poser som kännetecknar bön och andlig avslappning. Men man kan också se de religiösa uttrycken som roten till list, förtvivlan, förtryck, krig och fördärv.
Å ena sidan är kanske den religiöse en andlig sagofigur. Å andra sidan kanske en listig rackare som försöker erövra fågelhuset, förlåt - det kätterska grannlandet.
Désirée Bergströms verk bygger å andra sidan inte alls på någon slags humoristisk underton. Däremot inte sagt att de är tråkiga. Här finns istället en slags underfundighet i motiven, en eftertänksamhet. Varje verk har en tydlig detalj - ofta en gestalt - som ställs mot nästan tredimensionella bakgrunder. Dessa är stiliserade till färgfält och mönster, men inte desto mindre kan man efter en stunds betraktande bygga egna bakgrunder i fantasin.
Det är en ganska bra kvalitet hos konst, tycker jag. Ibland måste man få delta lite som betraktare också.
Så jobbar vi med nyheter