”Bortåt himlens rand” är titeln på utställningen som fyller två av våningsplanen i Havremagasinet. Där visas bland annat verk från hennes mångåriga forskning kring rasbiologi och samer, och berättelser om människor i landskapet. Det är både nya och äldre verk i tekniker som foto, teckning, skulptur och videoverk. Hon har även gjutit sina egna fotspår i tenn på olika platser längs Luleälven.
– Några av spåren har jag lämnat kvar på platsen, som ett bevis för den samiska närvaron. Det har varit vårt land i flera tusen år, säger hon.
Många av upptäckterna som Katarina Pirak Sikku gjort längs vägen har påverkat henne starkt, men hennes drivkraft har varit att bryta tystnaden kring ämnet och lyfta berättelserna:
– Jag har varit väldigt arg under en tid, och jag har också varit väldigt ledsen. Men nu kan jag känna att jag faktiskt har berättat om hur det är, och det är jag väldigt glad över. Jag har skalat av som en lök, lager för lager. Och jag vill gärna berätta vad som skedde och hur det skedde. Det känns som en lättnad nu. Jag har tagit på mig ett ansvar som jag kanske inte hade behövt ta, men det har jag ju valt själv, säger hon.
I ett av rummen hänger några av alla de horisontteckningar som Katarina Pirak Sikku målat under årets mörkaste tid sedan 1997. De har placerats i långa rader på bågar över golvet.
– Jag gör några varje år, från november till i början av februari. När ljuset kommer tillbaka är det inte roligt att göra dem mer. Det är något i de här mörkerlandskapen som triggar mig, jag vet inte vad det är. Det känns jätteroligt att få visa dem, säger Katarina Pirak Sikku.
En del av Luleälven slingrar sig längs en av väggarna i form av en lysande aluminiumskulptur från 2022 med ljusslinga.
I utställningen visas också fotodokumentationen av verket ”Gállok – Kallak” från 2013, som köpts in av Moderna museet, där bussen kör över den vita duken.
Ett långt och omfattande arbete ligger bakom utställningen som nu visas. Hur går man vidare efter detta projekt?
– Just nu känner jag mig rätt tom. Men jag har lite på gång. I boken har jag börjat gräva i renmärken, som är väldigt intressant. Så det kanske är något, säger hon och ler.
I Havremagasinets källarvåning har Etta Säfve, uppvuxen i Luleå, och Jona Elfdahl i konstnärsgruppen Gylleboverket byggt installationen ”In the world like lovers do”. En smal bro leder ut till en ö, omgiven av vatten och lägereldar dit besökaren bjuds in till en ritual.
Utställningarna har vernissage den 25 februari.