Moderna museets vÀnners skulpturpris delas ut vartannat Är. Förutom prissumman pÄ 300 000 kronor ingÄr en utstÀllning pÄ Moderna museet i Stockholm som nu ska visa tio, kanske tolv, av Berit Lindfeldts skulpturer.
ââJag har fĂ„tt vara ganska strĂ€ng, det Ă€r verk frĂ„n de sista 20 Ă„ren, berĂ€ttar Berit Lindfeldt pĂ„ telefon frĂ„n ateljĂ©n i Göteborg.
Skulpturpriset beskriver hon "som en stor sak".
ââDet betyder jĂ€ttemycket, det Ă€r vĂ€ldigt Ă€rofyllt och en stor bekrĂ€ftelse. Det gör att jag kĂ€nner mig delaktig utifrĂ„n mitt eget ensamma och isolerade arbete pĂ„ ganska osĂ€ker mark. Det Ă€r fantastiskt att kĂ€nna att det har ett slags mening för fler, pĂ„ riktigt.
Berit Lindfeldt, född 1946, har bara de tvÄ senaste Ären varit ganska flitigt utstÀlld, i höst pÄ Kummelholmens konsthall i VÄrberg och i fjol i en större utstÀllning pÄ Konstakademien i Stockholm, dock aldrig tidigare pÄ Moderna museet i Stockholm.
Skulpturprisets jury lyfter fram ett konstnÀrskap som "övertygar om att konsten och livet hör ihop". Inte minst hemmets föremÄl laddas med handens energi och erfarenhet", framhÄller juryn.
Ăven om Berit Lindfeldt alltid har modellerat i material som lera, cement och brons, inte minst i sina stora offentliga utsmyckningar, anvĂ€nder hon sig ocksĂ„ av vardagliga föremĂ„l som hon kan hitta pĂ„ gatan eller i ett soprum. SjĂ€lva materialet Ă€r ofta ingĂ„ngen, hon har sĂ€llan nĂ„gra "större planer" förklarar hon.
"PĂ„ Island"
ArbetssÀttet inleddes under en vistelse pÄ Island 1996 dÄ hon inte hade tagit med sig nÄgot arbetsmaterial.
ââJag hade tĂ€nkt att jag skulle vila men det klarade jag inte av â och sĂ„ hittade jag skrĂ€p som jag inte hade sett i Sverige. Jag blev nyfiken, jag plockade med mig saker hem.
Ju mer ansprÄkslöst material desto bÀttre. PÄ Moderna museet visas skulpturen "Nattvandring" gjord av en tunn skumgummimadrass. NÄgon hade kastat en sÀng och Berit Lindfeldt tog med sig madrassen till ateljén.
ââEn dag började jag sy i den och letade efter en bra trĂ„d som skulle hĂ„lla. Sedan vĂ€xte det sĂ„ hĂ€r, sedan kom titeln. Jag sĂ„g att det var nĂ„got.
"Alltid i ateljén"
Hon gÄr alltid till ateljén berÀttar hon, men vill ogÀrna ha ett fast slutdatum för konstverket. Skapandet mÄste fÄ ta den tid som det behöver.
ââJag stoppar hĂ€nderna i ett material kan man sĂ€ga, sedan vĂ€ntar jag uthĂ„lligt pĂ„ att nĂ„got ska ske, men inte med armarna i kors. Jag Ă€r nĂ€rvarande och fokuserar mycket nĂ€r jag jobbar, jag trivs med att vara i den hĂ€r koncentrationen. Att vara i gĂ„ng Ă€r halva delen, de misslyckade försöken ingĂ„r i allt det andra.