Installation med närvarokänsla
Maria Koolen HellminStadshuset, KirunaPågår t o m 27 november
Foto:
Här kan man försiktigt vandra mellan de vilande föremålen, sakta, sakta som en dykare skulle röra sig mellan fynd på en havsbotten.
De stora, glänsande pärlorna är oerhört vackra i sin enkelhet. Formerna och de blygt glänsande pärlemorlagren är en hyllning till naturens egna små konstverk.
Som en ytterligare dimension har Koolen Hellmin använt de gjutformar som "pärlornas" gipsgrunder gjutits i. De vassa, oregelbundna metallskalen har öppnat sig från golvet, nästan som musslor som öppnat sig, släppt sina pärlor fria och blivit kvar i sin egna, råa skönhet.
För att förstärka känslan har också Koolen Helmin låtit några pärlor ligga kvar i sina skal, längre bort från entrén och under den trappa som gör konstverkets kronologiska startpunkt lite undanskymd. Det blir en slags utveckling av tillväxtfaserna - från slutet skal till nyfödd och sedan färdig pärla. Och som alltid ligger de mest sällsynta, blåa pärlorna, allra mest svåråtkomligt.
Kiruna stadshus får sägas vara ett konstverk i sig, och det hyser också en ansenlig mängd värdefull konst.
Men få utställningar gör sig så bra som en rumslig installation i stil med Koolen Hellmins.
Här får betraktaren en helt annan närvarokänsla av konsten. Den tränger sig inte på, men den som vistas i lokalen kan inte undgå den. Det är offentlig konsts essens, tycker jag.
Och Maria Koolen Hellmins konst berikar utan tvekan varje besökare som möter den, vare sig det är för att titta på konst eller kanske lämna in en bygglovsansökan.
Så jobbar vi med nyheter