Det har gÄtt ett Är sedan Joachim Karkea hade sin senaste utstÀllning, i Kiruna. Sedan dess har han tillbringat mycket tid i sin ateljé i gamla brandstationen i Junosuando.
PÄ lördagen Àr det vernissage för hans nya utstÀllning pÄ Galleri Lindberg i LuleÄ. NÄgra av verken Àr i storformat, mÄlade i vÄras med motiv frÄn en och samma dag.
â En Ă€r frĂ„n morgonen, en i dagsljus. Jag stannade i farfars lilla jaktkoja och grillade korv innan jag skulle hem, och dĂ„ kom det dĂ€r ljuset. Jag tĂ€nkte âjaha, tack sĂ„ mycketâ. Det Ă€r sĂ„ mycket lĂ€ttare att mĂ„la det man upplever.
Samma kvĂ€llsljus Ă„terkommer i âKalhygge IIâ.
â Bakom huset dĂ€r jag bor var det gammal granskog. Sen sĂ„g det ut sĂ„ hĂ€r en kvĂ€ll. Men förödelse kan ocksĂ„ vara vackert.
Joachim Karkea har alltid föredragit de stora formaten.
â Det Ă€r lĂ€ttare att mĂ„la stort, men det tar lĂ€ngre tid. Ibland tĂ€nker jag âkommer den hĂ€r att bli braâ, det Ă€r svĂ„rt att veta i förvĂ€g. Det Ă€r viktigt att planera.
Att stÀlla om till mindre mÄlningar var inte helt enkelt:
â Det tog ett tag, men det var faktiskt kul att mĂ„la de hĂ€r smĂ„ nĂ€r jag kom in i det. Man mĂ„ste tĂ€nka annorlunda och anvĂ€nda finare penslar. Det Ă€r svĂ„rt att mĂ„la en liten gran om man blaffar pĂ„ med stor pensel. Jag fortsĂ€tter nog med det.
Drygt hÀlften av mÄlningarna Àr lite mindre, och i lite annan stil:
â Det hĂ€r Ă€r mer vĂ„tt-i-vĂ„tt, vĂ€ldigt snabba. Motiven Ă€r saker jag sett, sen har jag hittat pĂ„ lite. Som den hĂ€r ladan, den Ă€r bara frĂ„n skallen, sĂ€ger han.
Han pekar pÄ en bild och sÀger:
â Jag tyckte det saknades nĂ„t hĂ€r, tĂ€nkte vad tusan ska jag göra. Det blev fĂ„glar, blev lite mer rörelse. Jag jobbar ju med ljuset, försöker fĂ„ in stĂ€mningen.
Vad Àr hemligheten?
â Att blanda fĂ€rg, hitta rĂ€tt. Ibland blir det inte som jag tĂ€nkt, men dĂ„ kan jag göra nĂ„got annat av den. Det kanske mer liknar kvĂ€ll eller skymning, men det Ă€r fĂ€rgerna som Ă€r grunden till allt.
Han visar en av mÄlningarna och berÀttar hur han blandat tre fÀrger som sedan separerade sig pÄ papperet. NÄgot som skulle visa sig vara ett lyckat misstag som gav extra skimmer Ät bilden.
â De fĂ€rgerna trivs inte med varandra, men det visste jag inte innan. Men efterĂ„t tĂ€nkte jag att det var ju bra Ă€ndĂ„, det ser ut som att det ska vara sĂ„.
Joachim Karkea experimenterar gÀrna, anvÀnder ibland hjÀlpmedel som tejp och gummimassa, och har utvecklat sitt mÄleri lÀngs vÀgen.
â Jag har mer koll nu, det blir lĂ€ttare nĂ€r jag vet vilka fĂ€rger jag ska anvĂ€nda. Jag behöver inte planera lika mycket, förut fick jag tĂ€nka lĂ€nge innan jag började. Jag hittar ocksĂ„ andra fĂ€rger. Det Ă€r lĂ€tt att mĂ„la grĂ„tt, regniga dagar, det gjorde jag ocksĂ„ förut men tĂ€nkte att jag mĂ„ste komma ifrĂ„n det. SĂ„ nu Ă€r det mer fĂ€rgglatt.
Men akvarellen vill han inte slÀppa.
â Det Ă€r roligast att jobba med, och man mĂ„ste ha tĂ„lamod â men det har inte jag. Det blir sĂ„ levande, sprickningarna i grĂ€set och mossan fĂ„r man inte fram med akryl. Innan fĂ€rgen torkar lĂ€gger jag pĂ„ vatten, dĂ„ blir det sĂ„na hĂ€r blomningar, sĂ€ger han och visar.
Han Àr stÀndigt produktiv och ser mÄleriet som nÄgot lustfyllt:
â Ja, gĂ„r det bra kan jag sitta i flera dagar, gĂ„r det dĂ„ligt blir jag mest sur och bitter och gĂ„r dĂ€rifrĂ„n ett tag. Jag sitter hemma och tĂ€nker, mĂ„lar i huvudet hela tiden. Sen gĂ„r jag tillbaka, sĂ€ger han och ler.
Norrsken har blivit lite av Karkeas signum, och nÄgot som han blev kÀnd för i början. I utstÀllningen i LuleÄ har han bara med en enda norrskensbild.
â Jag tĂ€nkte att jag mĂ„ste ha med en i alla fall. Jag fastnar lĂ€tt i det, det Ă€r sĂ„ kul att göra, blir sĂ„ levande, och man fĂ„r mycket gratis. Men jag försöker göra lite annat nu.
SnöklÀdd mark och skog Àr nÄgot han arbetat mycket med pÄ senare tid:
â Det gĂ€ller att fĂ„ fram skuggningar, men snö Ă€r otroligt svĂ„rt att mĂ„la. Den Ă€r inte bara vit.
Naturen Àr hans största inspirationskÀlla.
â NĂ€r jag Ă€r ute i skogen upplever jag saker som jag vill sĂ€tta pĂ„ papper. Det Ă€r det som driver mig. Jag tröttnar aldrig.
Under vintern ska han förbereda nÀsta utstÀllning, som blir i Göteborg. Men vad det blir för motiv har han ingen aning om.
â Kanske höstbilder, jag vet inte. Jag ska fara och jaga nu, dĂ„ blir det mycket skog. Jag knallar en mil om dan, dĂ„ hinner man se mycket. Tidigt pĂ„ morgonen ska man vara ute, just innan solen gĂ„r upp. Men nu har jag hela vintern pĂ„ mig att mĂ„la.