Konstsamlingen blev konst

Väggarna och borden i Galleri Syster håller på att fyllas med Nina Svenssons konst. Dels den hon skapat själv, men också delar ur den konstsamling som hon köpte när hon gjorde ett arbete på Gullfiberfabriken i Söråker.
Hon kommer ursprungligen från den trakten som på grund av just Gullfiberfabriken fick karaktären av ett brukssamhälle.
- Mellan 1970 och 1895 fanns det 800 anställda på fabriken. De hade bland annat en livaktig konstförening som köpte in konst till företaget och även ordnade lotterier så att folk kunde vinna konstverk. Jag tror att det var för att de ansåg att alla skulle ha råd med konst. Sedan fanns det också en folkbildningstanke, för de köpte in konst från många olika inriktningar, berättar Nina Svensson.
Men 1985 flyttades produktionen och kvar blev till slut bara två truckförare och en chef. Konstföreningen hade tappat alla medlemmar utom två och gick snart i konkurs.
Men kvar fanns fortfarande all inköpt konst, som nu hamnade hos konkursförvaltaren.

Nina Svensson har vid flera tillfällen genomfört konstprojekt där hon lånat forskarens sätt att arbeta och satt ner spaden för att gräva efter en verklighet som varit. I ett tidigare projekt gick hon bland annat igenom vad som hänt med samtliga bönehus i Timrå och gjorde konst av de historier som "gubbarna på byn" visste att berätta - vilket hus som blivit vad, vilket som renoverats fint eller fult och vem som bebodde det
Gullfiberfabrikens konst fick genomgå en inventering. Var hamnade konsten? Vilka vann den och var hänger den i dag? Vilka var konstnärerna bakom? Vad betydde den för de människor som arbetade bland verken?
Nina Svensson gick också igenom den konst som fortfarande hängde kvar i fabrikens tomma lunchrum och kontor, värderade den och dokumenterade den.
- Det slutade också med att jag köpte konstsamlingen som var kvar - nästan 30 verk - för sammanlagt 1785 kronor inklusive moms, säger hon och skrattar.

Hennes nyinköpta konstsamling väckte fler frågor. Vilka faktorer är det som driver en människa att samla på konst? Och vad gör man av en samling à 30 verk som man egentligen kanske inte har plats för?
- Det skulle vara intressant om du skrev i din artikel att jag skulle vilja fråga människor vad de tycker att man ska göra med konsten. Ska jag hålla den samlad eller ska jag sälja den bit för bit? frågar Nina Svensson er läsare och uppmuntrar till fler förslag och idéer om vad hon kan göra med sin konstsamling.

Några av verken hänger i alla fall i Galleri Syster, som ett slags nav som Nina Svensson sedan utgår från i sin egen konst. Hon har gjort installationer, videoverk och teckningar som hänger ihop med hennes tankar kring konstsamlingen.
- Saken är den att efter jag samlat in alla fakta genom inventeringen så vill jag bryta upp informationen igen och göra den abstrakt och fiktiv så att människor själva kan fundera kring de frågor jag lyfter.
- Sedan kan utställningen bli väldigt annorlunda beroende på var och i vilket sammanhang jag visar den. Den ser inte likadan ut på en konstmässa som i ett galleri, säger Nina Svensson som också tycker om att låta sina installationer vara flytande på idéstadiet in i det längsta.
Det är först när hon hänger utställningen som den tar slutgiltig form efter hennes senaste idéer kring konstsamlingen.
Hon beskriver sitt arbete som lite antropologiskt. Historiebeskrivningar som kommer i symbios med människors tankar och hennes egna konnotationer. Och så den estetiska biten, där hon tar sina abstrakta analyser och inspireras till egna verk som knyter an.
- Men jag försöker alltid att undvika att bli nostalgiskt. Det vill jag inte fastna i, säger hon.