Eva Källman har sedan 2002 sin ateljé i Farsta Strand i södra Stockholm, men växte upp i Luleå och den konstnärliga starten skedde när hon gick konstlinjen på Sunderby folkhögskola. Första utställningen hade hon i saliga Galleri Tankarnas Trädgård i Luleå 1990. Sex år senare fick hon landstingets stipendium Rubus Arctocus.
Eva Källman är en flitig utställare, det senaste året fem på olika håll i landet. Nu återkommer hon på Galleri Skåda i Luleå och det är sex år sedan sist. 26 verk ställer hon ut.
Hon beskriver sitt målande och tecknande som "inre bilder ett samtal med sig själv". För betraktaren blir det också ett samtal med Eva Källmans ofta ansiktslösa figurer på stora dukar och i ljusa färger. Här finns inget drag av norrbottnisk melankoli, men så är hon född en bit längre ner, i Hälsingland.
Det är ett par dukar som får en att dröja kvar under vandringen genom galleriet. Det är dels "Prinsessa" som i skira blå toner visar en kvinna med något i famnen. Det är en ansiktslös kvinna, men i famnen finns ett ansikte med ögon och mun och något som kan tolkas som en liten barnkropp. Men huvudet i famnen är ju större än famnens ägares, är det en vuxen prinsessa som tappat ansiktet? Bilden är intressant med sitt svårtolkade innehåll.
"Fågelunge" påminner om "Prinsessan", men här har den vuxna kvinnan ett ansikte, men näslöst och med nedslagna ögon. Här har Eva Källman tagit till ovanligt mörka kulörer för att vara hennes, gått ifrån det ljust, skira och låter mörka moln torna upp sig på himlen. Där i famnen finns också en fågelunge som skyddas för omgivningens mörka inslag.
Eva Källman är en duktig kolorist och hon vågar blanda det heltäckande målandet med de tunna enstaka penseldragen. Den variationen ger utställningen den nödvändiga spänningen.