Peter Josyph lägger tonvikten på samhället
Inte porträtt, inte motiv från böckerna utan - huset. Konstnären Peter Josyph gestaltar författaren Cormac McCarthy ur ett annorlunda perspektiv.
Foto: © 2008 Les Éditions Albert René /
För det är nämligen här Peter Josyph befinner sig - i färd med att hänga sin nya utställning.
- På söndag ska jag och Tim göra något tillsammans. Jag skrev en gång en haikusamling som jag dedicerade till Tim och den heter också The Way Of The Trumpet. Nu har ingen av oss med ett exemplar av den, men jag tänkte att jag skulle läsa lite ur en annan diktsamling jag skrivit. Och så får Tim spela lite. Vi ska inte öva innan - allt ska vara improviserat, säger Josyph och skrockar nöjt.
Han står med en orange pastellkrita i handen och målar lite på ett verk som redan hänger på väggen. Det kan bli så ibland, menar han, att när verken kommer upp på ett galleri känner han att de behöver ändras lite. De är målade på handgjort papper från Mexiko, något som faktiskt hänger ihop med motivet i sig.
För samtliga föreställer författaren Cormac McCarthys hus på Coffin Street i El Paso.
- Jag har en vän som är litteraturprofessor och han upptäckte McCarthy långt innan han blvit berömd. Eftersom min vän är ganska överentusiastisk när han hittar något han gillar så närmast tvingade han mig att läsa McCarthys första böcker. Och jag fastnade förstås.
- Sedan kan man ju undra; varför just hans hus? Varför inte porträtt eller motiv från böckerna? Svaret är nog så enkelt som att jag åkte till gatan och tittade på huset för att göra mig en slags bild om vem den här förtfattaren var. Det var inget speciellt hus, tvärtom var det lite illa skött och ja - man kunde också konstatera att McCarthy nog inte är så mycket till trädgårdsmästare. Jag tror att han bara kom körande i sin truck och parkerade på uppfarten för att direkt gå in och skriva. På något sätt var det ett perfekt motiv för mig för det fanns inget "speciellt" som kom i vägen för mitt skapande. Jag kunde arbeta helt fritt.
Huset blev till en hel serie bilder och det i sin tur blev så småningom till en utställning i El Paso.
- Rent teoretiskt skulle ju McCarthy ha kunnat gå in och titta på den men jag vet inte om han gjort det. Det sägs ju att han inte är så lätt att komma in på livet. Han åker aldrig på författarkonvent eller prisutdelningar och rör sig inte särskilt ofta i litterturkretsar. Efter vad jag har hört gillar han att umgås med forskare, säger Josyph.
Efter att bilderna blivit målade lämnade Peter Josyph Cormac McCarthy under hela åtta år. Istället koncentrerade han sig på en stor händelse i New York - terrorattacken mot World Trade Center.
Han gjorde en dokumentärfilm helt på egen hand och skrev också en bok med samma titel; Liberty Street. Strax därefter blev också ett andra bokmanus färdigt; Lost Worlds Of September 11. Men det manuskriptet ligger ännu outgivet.
- Det är helt omöjligt att ens få ett förlag att läsa manuset. De säger allihop att grejen är "för gammal". Men så kan man ju inte säga om historien, tycker jag. Dessutom ska man inte glömma att 11 september fortfarande påverkar människor.
- Efter att attacken så handlade allt om hämnd och all fokus hamnade på att vi skulle åka till Afghanistan och Irak och skriva The Patriot Act. Under tiden låg - och ligger fortfarande - ett giftigt moln av asbest över nedre Manhattan som är dödligt farligt för människor. Det struntar man i. Man till och med förnekar dess existens, säger Josyph.
Hans sociala och politiska engagemang märks tydligt i ämnesvalen.
- Jag tycker att det är viktigt att någon bryr sig. Och jag tror också att vi alla kan vara "samhällskonstnärer" på vårt eget sätt, på något sätt, och svara på olika sociala, politiska och historiska frågor.
Efter åtta år av fokus på 11 september återvände Peter Josyph till Cormac McCarthys hus. De bilder han gjorde då är de som ställs ut i Luleå på Konsthallen under de kommande veckorna. I bilderna finns nya och gamla element, och de korsar varandra.
- Man är ju alltid på flera ställen i huvudet. Medan jag var i Paris och skrev om Matisse började små franska element dyka upp i målningarna med McCarthys hus. Dessutom kan man också se referenser till 11 september - som jag fortfarande inte riktigt kan släppa.
Peter Josyph berättar också att den svarta färgen i målningarna är målad av aska från det hus i Knoxville som Cormac McCarthy växte upp i och som sedermera brann ner.
- Det är kanske inte politiska teman eller det sociala som knyter mina ämnen samman. Till syvende och sist är det nog egentligen bara jag och mina funderingar. Men det är ju så när man sysslar med många saker samtidigt - man behöver inte grubbla för mycket på vilket uttryckssätt man ska välja för stunden eller vad man ska gestalta. Om man litar på sig själv och sitt politiska medvetende så kommer det till en. Och så börjar det flätas samman med det man tidigare gjort.
Så jobbar vi med nyheter