Den första blicken på den breda textilen Vi prospekterar / Ni ser på visar hur landskapet förvandlas, jorden genomborras, byggnader har rests och så ett antal små figurer på rad. De har något rött på huvudet, en spetsig huvudbonad. Är det gruvexploatörerna på rad i röda hjälmar?
Nej, den fortsatta vandringen i utställningen visar att det handlar om något annat. De små figurerna dyker ju upp också i andra textilier, även i Vad trodde vi PÅ? som föreställer en liten kyrka. Där har en del av figurerna den spetsiga huvudbonaden vänd bakåt.
Vi ringer Britta Marakatt Labba hemma i Övre Soppero och får en förklaring:
– Dom har följt mig genom livet. Dessutom är jag fascinerad av huvudbonader. Det handlar om de samiska gudinnorna och mössorna som förbjöds när kristendomen tog över. Den hornhuvade mössan var ett djävulens verk med hornet framtill. I Kautokeino var man listiga och vände hornet bakåt.
För Britta Marakatt Labba är mössan en symbol för den starka samekvinnan, de samiska gudinnorna.
– För mig uttrycker kvinnorna styrka. De vaktar naturen och försöker förmedla klokskap och godhet. Där prospekteringar pågår försöker de värna om naturen.
Britta Marakatt Labba har i denna utställning fyra textilverk som handlar om gruvexploatering och hon har gjort dem denna höst i protest mot det som händer utanför Jokkmokk, i Kallak.
– Jag kände att jag ville jobba med Kallak, belysa och ta upp problematiken. Jag hade inte tid att vara med i somras i Kallak, men en bild jag gjorde 1981 om det som hände i norska Alta har delats mycket Facebook. Den håller fortfarande politiskt och man talar ju om Kallak som ett nytt Alta.
Den starkaste bilden i gruvexploateringsserien är just Vi prospekterar/Ni ser på. Borrhålen står på rad och där finns två världar. Den över markytan visar lysande, vita renar, men under dem spegelbilden av samma renar men utan den vita, tjocka pälsen. De vita renarna är på väg in i gruvborrhålens land, de andra, pälslösa ser ut att var på väg tillbaka under jorden, från ett sönderborrat och söndergrävt landskap.
Det är Britta Marakatt Labbas bild av det nu händer i Norrbottens fjällvärld. 2013 har blivit ett intensivt år, hon har hunnit med Lofotens internationella art biennal med en installation bestående av textil i sju delar, som tog upp Utøya 2011 och bland annat byggde på tyska hakkorsförsedda mjölsäckar från andra världskriget.
Förutom separatutställningen i Boden väntar deltagande i en samlingsutställning Nordic drawings i Norrtälje konsthall.
Britta Makaratt Labba är en av Norrbottens just nu mest internationellt kända konstnärer och 2014 väntar ett nytt utländskt framträdande.
– Nästa år blir det New York där mitt 24 meter långa broderi från universitetet i Tromsö kommer att ställas ut på Scandinavian House.
– Det blir jättekul, men jag säger lycka till dem som ska ta ner och hänga upp den broderade historien.
Det låter som att det inte är alldeles enkelt.