Den första blicken pĂ„ den breda textilen Vi prospekterar / Ni ser pĂ„ visar hur landskapet förvandlas, jorden genomborras, byggnader har rests och sĂ„ ett antal smĂ„ figurer pĂ„ rad. De har nĂ„got rött pĂ„ huvudet, en spetsig huvudbonad. Ăr det gruvexploatörerna pĂ„ rad i röda hjĂ€lmar?
Nej, den fortsatta vandringen i utstÀllningen visar att det handlar om nÄgot annat. De smÄ figurerna dyker ju upp ocksÄ i andra textilier, Àven i Vad trodde vi Pà ? som förestÀller en liten kyrka. DÀr har en del av figurerna den spetsiga huvudbonaden vÀnd bakÄt.
Vi ringer Britta Marakatt Labba hemma i Ăvre Soppero och fĂ„r en förklaring:
ââDom har följt mig genom livet. Dessutom Ă€r jag fascinerad av huvudbonader. Det handlar om de samiska gudinnorna och mössorna som förbjöds nĂ€r kristendomen tog över. Den hornhuvade mössan var ett djĂ€vulens verk med hornet framtill. I Kautokeino var man listiga och vĂ€nde hornet bakĂ„t.
För Britta Marakatt Labba Àr mössan en symbol för den starka samekvinnan, de samiska gudinnorna.
ââFör mig uttrycker kvinnorna styrka. De vaktar naturen och försöker förmedla klokskap och godhet. DĂ€r prospekteringar pĂ„gĂ„r försöker de vĂ€rna om naturen.
Britta Marakatt Labba har i denna utstÀllning fyra textilverk som handlar om gruvexploatering och hon har gjort dem denna höst i protest mot det som hÀnder utanför Jokkmokk, i Kallak.
ââJag kĂ€nde att jag ville jobba med Kallak, belysa och ta upp problematiken. Jag hade inte tid att vara med i somras i Kallak, men en bild jag gjorde 1981 om det som hĂ€nde i norska Alta har delats mycket Facebook. Den hĂ„ller fortfarande politiskt och man talar ju om Kallak som ett nytt Alta.
Den starkaste bilden i gruvexploateringsserien Àr just Vi prospekterar/Ni ser pÄ. BorrhÄlen stÄr pÄ rad och dÀr finns tvÄ vÀrldar. Den över markytan visar lysande, vita renar, men under dem spegelbilden av samma renar men utan den vita, tjocka pÀlsen. De vita renarna Àr pÄ vÀg in i gruvborrhÄlens land, de andra, pÀlslösa ser ut att var pÄ vÀg tillbaka under jorden, frÄn ett sönderborrat och söndergrÀvt landskap.
Det Àr Britta Marakatt Labbas bild av det nu hÀnder i Norrbottens fjÀllvÀrld. 2013 har blivit ett intensivt Är, hon har hunnit med Lofotens internationella art biennal med en installation bestÄende av textil i sju delar, som tog upp UtÞya 2011 och bland annat byggde pÄ tyska hakkorsförsedda mjölsÀckar frÄn andra vÀrldskriget.
Förutom separatutstÀllningen i Boden vÀntar deltagande i en samlingsutstÀllning Nordic drawings i NorrtÀlje konsthall.
Britta Makaratt Labba Àr en av Norrbottens just nu mest internationellt kÀnda konstnÀrer och 2014 vÀntar ett nytt utlÀndskt framtrÀdande.
ââNĂ€sta Ă„r blir det New York dĂ€r mitt 24 meter lĂ„nga broderi frĂ„n universitetet i Tromsö kommer att stĂ€llas ut pĂ„ Scandinavian House.
ââDet blir jĂ€ttekul, men jag sĂ€ger lycka till dem som ska ta ner och hĂ€nga upp den broderade historien.
Det lÄter som att det inte Àr alldeles enkelt.