Vägen till verket är konsten
KONSTOkänd, kvinna 2009 -349701Anna OdellKonsthallen, LuleåPågår t o m 1 november
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
När jag nu sitter i Konsthallen och betraktar utställningsversionen av Okänd kvinna (som kortats ner något) slår det mig att verket i sig knappt diskuterats. Allt har ju handlat om själva framställningsprocessen.
Men visst har Anna Odell lagt fokus på just vägen fram till färdigt verk i sin video. Endast en kort sekvens - där hon ligger intagen och bältad - är en estetiskt tillrättalagd återskapning. Resten består av händelsen på Liljeholmsbron och långa förberedande intervjuer.
Odell har ringt runt till ett flertal personer som arbetar inom psykvården och frågat hur de skulle reagera om de fick reda på att en intagen hade fejkat sin psykos. De flesta intervjuade är inte speciellt förtjusta i tanken.
Det självklara argumentet för de flesta är att en spelad psykos tar resurser från verkliga, men det kommer också argument som påstår att Odell själv skulle kunna ta skada av händelsen. Och mellan raderna kan man också läsa en rädsla för att bli granskad . Den enda som ställer sig positiv till projektet är en manlig psykolog som tycker just att psykvården måste granskas inifrån de slutna rummen.
För det är just det Anna Odell vill. Hon vill ge röst åt de som aldrig kommer till tals, gräva i vad som händer bakom de vita dörrarna. För som hon säger; en person som i efterhand vittnar om händelser tas inte på allvar om denne varit psykotisk vid tillfället.
Hon vill ta ifrån sig själv, och andra, offerrollen - den som hon pålades när hon för många år sedan var psykotisk på riktigt.
Egentligen är resultatet, alltså det färdiga videoverket, ganska ofarligt i sig. Anna Odell söker inte några missförhållanden - och hittar inga heller. I alla fall inte några som inte kan förklaras med att personer som arbetar med psykotiska patienter nog faktiskt vill ta det säkra före det osäkra - både för sin egen och patientens skull. Men det finns säkert också varianter åt både det ena och andra hållet.
Det intressanta är som sagt vägen till verket. Anna Odell tar sig an något okonventionellt och omdiskuterat - och det är inte utan rädsla för sin egen hälsa.
Psykvården hamnar i andra hand. I första hamnar däremot debatten om det är skillnad på undersökande journalistik och undersökande konst. Och varför skulle det vara det?
Så jobbar vi med nyheter