Under sommaren lyssnade jag på Lisa Röstlunds reportagebok Skogslandet – en granskning från 2022. Efter ett antal artiklar om skogsindustrin i Dagens Nyheter blev journalisten Röstlund kontaktad av fler och fler människor som ville berätta om vad som faktiskt händer med den svenska skogen. Och ju mer hon grävde, desto ledsnare blev jag.
För ju längre jag lyssnade, desto sämre blev min bild av skogsindustrin, framför allt när det gäller det klimatarbete den så självsäkert säger sig utföra. Faktiskt så till den grad att jag började tycka att det verkar som att skogsindustrin är sugen på att utmana oljeindustrin, självaste stora stygga vargen, om att vara absolut sämst i klassen. För enligt någon märklig logik säger man sig behöva vara riktigt usel först, innan det är dags att sedan successivt bli bättre. Allt för den gröna omställningens skull.
Nåväl, skogen är minerad mark och det är inte min sak att försvara Röstlunds granskning. Eller ens redogöra för vad hon kommit fram till. Det gör hon så väl på egen hand.
Ändå är det inte upptäckten av skogsindustrins usla klimatarbete som stannar kvar i mig efter lyssnandet, utan något annat. Inte alls i Röstlunds bok, utan någon helt annanstans, så tycker jag mig ha läst att en känd vetenskapsman sagt att dödandet av djur för att äta dem, det kommer av människor i framtiden att ses som den andra förintelsen. Och köttätande kan man gott mena är en del av ett kolonialt tänkande, där framför allt den västeuropeiska människan anser sig vara skapelsens krona och därför mer värdefull än allt annat levande.
Att behandla både andra människor och djur som mindre värda varelser har fått (och fortfarande får) fruktansvärda konsekvenser, det är förhållandevis enkelt att se och är en uppfattning som delas av många. Men att ta del av Röstlunds bok fick mig att inse att det där koloniala tänkandet inte stannar vid att anse sig vara herre över djuren, utan fortsätter också med skogen.
För lyssnar man på hur representanter för skogsindustrin resonerar förstår man att många anser sig veta bättre vad som är bäst för skogen än vad skogen själv vet. Det är så man motiverar det att hugga bort allt fler av de få gammelskogar som fortfarande finns kvar; det är därför man tycker att brukad skog är bättre än lämnad skog. För att man är övertygad om att människan vet bättre. Men bättre för vem?
Med tanke på hur illa det ser ut för människans framtid verkar det som att vi hellre borde lita på vad skogen vet om att växa.