Magnus Tosser: "Big brother är det pinsammaste du kan göra"

Nu ska ett gäng till synes vanliga människor frivilligt gå in i "Big brother"-huset igen – med förhoppningen att stanna där i 100 dagar. 

En gång i tiden räknades det som uppseendeväckande, närmast skandalöst, sedan dess har vi vant oss vid sexorgier i "Paradise hotel", märkliga situationer i "Dating naked" och sexuella trakasserier i "Love island".

Inte alla – men många – dokusåpadeltagare har visat upp sina sämsta sidor inför tv-tittarna och kommit undan med det. En del kan till och med tacka sina eskapader för efterföljande karriärer. Det är inte pinsamt att beskriva sitt bajs eller fyllegrina i tv – det är status.

Men att medverka i "Big brother" är det pinsammaste du kan göra. I alla fall om vi ska tro vittnesmål från tidigare deltagare.

Inför den nya säsongen av "skandalsåpan" – eller "tre månader i en hörnsoffa" som Lars Bergström säger – har jag gjort intervjuer med några norrbottningar som medverkat genom åren. Men jag har inte gjort så många som jag önskat, folk vill helt enkelt inte förknippas med sitt förflutna i "huset".

"Det där är ett sååå avslutat kapitel för mig, jag vill inte medverka på något sätt", kunde jag få som svar.

"Jag vill inte medverka i någon googlingsbar artikel som avhandlar BB", kunde det också låta.

Även de som inte skäms, typ Elin Sundqvist och Joe Rovik, vittnar om att deras medverkan i tv-programmet varit till deras nackdel efter att de kommit tillbaka ut i den verkliga världen. Att vara "BIg brother"-deltagare på 2000-talet anses vara värre än att vara "Paradise hotel"-deltagare 2020.

Ingen annan dokusåpa verkar ha drabbat deltagarna lika hårt som "BB" och det måste vara ett tecken i tiden.

Min gissning är att Julia Löfgren och de andra som kliver in i en kameraövervakad tillvaro kan känna sig rätt lugna. Risken att de ska trötta ut tittarna är betydligt större än att de ska stämplas för livet. I dag finns det miljoner Instagram-konton och Tiktok-stories som är pinsammare, mer utlämnande och mer engagerande än vad tre månader i hörnsoffan kommer lyckas med. 

När "Big brother" slog igenom i början av 2000-talet lockades tittarna av tanken på att kunna se rakt in i vardagsrummet,  sovrummet och duschrummet. In i människornas egenheter och mörker. Då krävdes 100 dagars inlåsning för att locka fram det bästa och sämsta ur människor, i dag räcker det med att kolla telefonen.