Klagomålen har varit många och de senaste åren har nöjeslivet i Luleå varit en cirkus. Inte som i popcorn, skrattande människor och häftiga nummer utan som i förlegade koncept, smal underhållning och största möjliga tyssstnad.
Lika säkert som att ett stort tält smälls upp på Delfinen-parkeringen varje sommar har Luleåborna ställt sig i samma köer varje helg och låtit mindre aktörer vända i dörren.
Stans cirkusdirektörer har definitivt varit Nöjesgruppen. De har agerat Noaks ark och tagit ombord alla djur på "Båten" sommartid och skapat kosläpp på Holy cow under vintern. Men ett virus från djurmarknaden har förändrat allt.
Nu har lindansarnas slaka lina brustit, hela tältet har brakat ihop och inte ens de stora elefanterna klarar sig.
Jag har många gånger varit kritisk till Luleåbornas sätt att konsumera kultur och nöje, arrangemang har varit folktomma även innan covid-19. Men om det har varit bedrövligt tidigare är det ett mörker nu. Tänk att en död stad kan dö ännu mer.
Nu är det ingen som klagar på Allstars tjatiga sportskärmar eller BBB:s hutlösa priser. Det var i alla fall en cirkus. Med liv. Skratt. Musik. Öl. Något att göra och se fram emot.
Det är inte bara Luleå, alla städer drabbas så klart, men det jag ser framför mig längst Storgatan är en brutal sorg, ett kollektivt självmord, en massgrav.
Var det här ska sluta vet ingen, det vi vet är att det inte kommer sluta än på ett tag och att det inte kommer sluta bra.
Att förbjuda barförsäljningen är ännu ett försök att kväva den skoningslösa smittan och har i samma grepp lyckats strypa det sista hoppet för många krogar till att få syre. Vi kommer få se flera krogar duka under, jag vågar knappt tro att någon blir kvar.
När allt är över och folk vågar sig ut på stan igen är manegen krattad för nysatsningar. Om vi ska se något ljus i denna kolsvarta tid är det just detta. Coronaviruset har nollställt samhället och nu har vi kanske chansen att börja om med nya idéer och tält bestående av annat än cirkus.
Förhoppningsvis har vi råd att gå ut på stan då och ett jobb att ta en afterwork efter. Men det är en annan krönika. Den dagen, den sorgen. I dag ägnar vi tankarna åt de som lämnat oss eller snart gör det.
Ta farväl av ditt stamhak, beställ in mat och dryck. Det är för sent att rädda verksamheten men du har fortfarande chansen att ge ett värdigt avsked.