Därför är Babel ett ängsligt program

Om vi betraktar litteraturen som ett inslag i Ikea-sortimentet, blir bevakningen därefter. Är det så vi vill ha det?

Poeten Anna Axfors startade en debatt i Aftonbladet för en tid sedan. Hon menar att de stora förlagen sviker de unga poeterna.

”I stället verkar förlagen titta sig omkring bland vänner och bekantas barn, eller bland redan etablerade kritiker/journalister, varpå litteratur-Sverige går miste om sitt efterlängtade avantgarde”, skrev hon.

Att finna ny och intressant poesi kräver sin insats. Och här verkar det som om de större förlagen inte är i takt med tiden. Eller att de helt enkelt inte finner utgivning av poesi intressant.

Hemvisten för de yngre poeterna blir snarare hos något av de mindre förlagen som, trots begränsade förutsättningar, gör stora insatser för den samtida poesin.

Problemet är inte Bonnier. Problemet är snarare att den litterära bevakningen gör det enkelt för sig. Finns inte poesi i de stora förlagens kataloger, så finns den inte.

När hörde du senast kulturradions Göran Sommardahl (eller hans kolleger) recensera en debutant från ett mindre förlag?

Att den litterära marknaden just är en marknad och att positionering blivit ett viktigare instrument än nyfikenhet gör stor skada.

Det är därför Babel är ett så ängsligt och förutsägbart program. Eller för att citera Anna Axfors: ”Således blir Babel som ett tv-sänt pressmeddelande, rena sömnmedicinen.”

Kanske är det så vi vill ha det? Att vi betraktar litteratur som om den vore ett inslag i Ikea-sortimentet, och då kan vi just inte förvänta oss mer spänning än den som ges i så kallade spänningsromaner, som ges ut tretton på dussinet.

Varför poesin i Danmark rider på en våg, kan ha sin enkla förklaring i att danskar är roligare än svenskar. Åtminstone mindre ängsliga. Vi kanske får stå ut med att vår svenska trygghetsnarkomani inte låter sig paras med litterära utmaningar.

Jag vet inte. Jag vill bara ställa några frågor. Att bara skylla på Bonnierkoncernen är på tok för enkelt. Eller som min farbror brukade säga:

Är man rädd för smuts under naglarna, hittar man inget.